Äntligen tillbaka…igen!

Efter inlägget i torsdags när jag fått lite ny inspiration kom jag på massor av nya saker som vi faktiskt gjort och som jag kunde skriva om…men på fredag morgon försvann både vår telefon och internet. Igår kväll kom internet tillbaka och nu verkar även telefonen fungera. Typiskt men så är det ju på landet. Mest irriterande är det eftersom Skanova hade chansen att få ledningarna nedgrävda väldigt billigt ifjol när elen grävdes ner men avböjde.

Nåja…tiden utan tillgång till internet är inte bara något negativt. Vi fick en del gjort istället under tiden. Mats har klätt färdigt gavelspetsen med brädor och nu är bara läkten kvar. Vi kokade färg i torsdags och ska försöka hinna måla dem så fort som möjligt. Vi hade redan underbrädor som var målade så det räckte och till och med blev några över.

Jag har julpyntat lite mer, eller adventspyntat ska jag säga för än så länge ligger tomtarna kvar i sina lådor. De kommer inte fram förrän den 23 december samtidigt som vi tar in granen. Vissa saker är självklara vilket datum de ska fram men en del saker har jag svårare med. Julkrubban är en sån sak… iår fick den komma fram nu i veckan.

Lilla julkrubban.

För några år sedan fick jag den av min mamma. Eller jag fick figurerna rättare sagt. De är jättesöta och små, bara ettt par centimeter höga, och jag har länge önskat mig en egen krubba. Jag har växt upp med en väldigt vacker julkrubba som mamma hade. Varje år innan jul (under några år iallafall) åkte vi in till Nisses i Hässleholm och köpte en ny figur till krubban. En åsna eller kamel eller kanske en herde eller ett får. Nu tror jag inte de har såna figurer separat längre utan man måste köpa hela krubban på en gång. Det är synd tycker jag för jag hade velat göra likadant med Anton och Maja. Jag vill fortfarande ha en vacker krubba även om jag har denna lilla med ”barnfigurer” Själva krubban hittade jag ifjol och den gör det hela till mer av en helhet men jag kan nog inte hitta några ytterligare figurer som passar till de jag redan har.

När vi röjde i maskinhallen för två och ett halvt år sedan när vi precis flyttat hit hittade jag en liten träkista i en vrå. Jag vet inte exakt vad som finns i den mer än att det ligger bitar av de tapeter som jag antar har suttit i huset i den. Ett tiotal rullar tror jag i olika längder. Roligt att ha och jag ska titta närmare på dem så småningom. Förutom dem fanns där två ark omslagspapper som är några år gammalt. De låg ihopvikna och jag har slätat ut dem så gott jag kunde.

Jag tycker om att slå in paketer jag ger bort fint och jag blir glad om jag får vackra paket. Det är inte bara innehållet som räknas tycker jag. Hade någon gett mig en julklapp med det här pappret hade jag nog också vikit ihop det och sparat det…Nu tycker jag i och för sig att det är synd att ha detta liggande undanstoppat någonstans så jag har ramat in bitar av det ena arket (så alla verser och bilder kommer med) och hänger fram dem till jul. Det är bara på den sista tavlan som jag tvingades klippa ihop bitarna lite för att få med alla. På de två första tavlorna är det hela ark av pappret.

Av dikten Tomten av Viktor Rydberg finns kanske hälften av de 11 verserna med på omslagspappret tillsammans med vackra illustrationer.

TOMTEN
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen —
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; —

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick — men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Den här dikten är verkligen förknippad med jul för mig. Den är så stämningsfull och vi läste den ofta vid luciatågen i skolan när jag var liten och det var alltid så högtidligt. Nu önskar jag bara att mina barn kunde få uppleva en magisk vit jul istället för en grå regning slaskig en…men då måste vi nog flytta en bra bit norrut om det ska bli verklighet.

Annonser
Published in: on december 12, 2009 at 22:28  Comments (1)  

The URI to TrackBack this entry is: https://ekenasgard.wordpress.com/2009/12/12/antligen-tillbaka-igen/trackback/

RSS feed for comments on this post.

One CommentLämna en kommentar

  1. Twinsouls indeed. 🙂 Vi får gå till Katolsk bokhandel i Stockholm och botanisera. De har ett helt underbart utbud.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: