Är det synd om vårt hus?

För några dagar sedan fick jag en kommentar av någon som heter Margareta. Hon skrev så här:

Jag har engagerat mig i denna bloggen.. mest för husets egen skull. Nu lämnar ni huset och jag tycker uppriktigt synd om huset. Jag tycker verkligen synd om huset Faktiskt.

Först blev jag lessen att hon skrev så. Sedan blev jag mest arg för att hon lägger skuld på oss för att vi flyttar. Vi som verkligen har engagerat oss i det här huset och lagt ner så mycket energi, tid och arbete här för att just huset faktiskt ska må bra. Vi kunde tagit så många enklare vägar och hunnit så mycket längre om vi hade velat men vi gjorde inte det eftersom vi brinner för byggnadsvård och anser att ett hus inte bara är en byggnad att bo i.

Jag är en av dem som tror på att hus har själ. Men jag skulle väl inte definiera det som en mänsklig själ utan mer som att hus får någon sorts själ när de har upplevt mycket och många generationer. Jag tror att ett hus genomströmmas av känslor som stammar från dem som bor där. Jag tror att vårt hus var ett ganska lesset hus när vi flyttade hit. Det kändes övergivet fast det var bebott och det gömde sig djupt inne under allt 90-tal. Nu känns vårt hus trevligt och glatt och ljust igen även om det inte är färdigt. Det har levt upp eftersom vi har bott här, eftersom vi har tyckt om huset och gett det tillbaka en del av sin värdighet.

Men jag tror inte att vårt hus hade fortsatt att vara lika glatt och välkomnande om vi hade bott kvar… för vi trivs inte. Det är inte huset vi inte tycker om utan det är ju det faktum att vi känner oss isolerade och att vi bor för långt från många av våra vänner. Om vi hade bott kvar hade vi mått sämre och sämre…det tror jag hade avspeglat sig på husets själ och huset hade blivit ett övergivet hus igen fast vi bott kvar. Vi hade kanske inte orkat fullfölja allt det som vi ville göra. Ett hus behöver bli omtyckt av dem som bor där för att vara gästvänligt och välkomnande. Är det då fel av oss att flytta till ett hus där vi kan trivas och låta vårt hus få en ny familj som kan tycka om det? Är det synd om vårt hus att någon annan flyttar hit? Betyder det automatiskt att det får det sämre…

Efter ett par dagar när jag läst den där kommentaren några gånger vände jag den på sätt och vis till något positivt också… det måste ju trots allt vara så att Margareta menar att vi gjort något bra för huset och att det är synd om det att VI flyttar. Fast mest blir jag faktiskt arg. Jag har inte velat skriva något om det tidigare men nu är faktiskt gården här såld. Det gick mycket fortare än vad vi trodde, vi hann aldrig lägga ut det till en mäklare ens utan via Facebook av alla ställen hörde en kompis kompis av sig eftersom hon förstått att vi skulle flytta. De kom ut och tittade och bestämde sig ganska fort för att de ville bo just här.

Nu är pappren påskrivna och vi är jätteglada för att det blev just dem. De vill gärna fortsätta i samma anda som vi har gjort (även om de inte är byggnadsvårdstalibaner som vi ;-)) Huset kommer få en ny familj som kommer att tycka om det och ta hand om det. Att de sen inte gör allting som vi hade tänkt innebär på inget sätt att det är sämre…vi har absolut inte det enda svaret på vad som är bäst för detta huset. De har tre barn på 5, 7 och 9 år så gården kommer få se mycket lek och stoj och slipper stå tyst och ensligt som sommarställe åt någon som kommer några veckor om året. Det betyder väldigt mycket för oss att de kommer att hålla gården levande. Vi ville absolut inte sälja till någon som bara skulle bott här ibland eller någon bonde som bara ville åt marken.

Och just det gör mig så arg…att Margareta tar för givet att huset kommer att få det sämre. Samtidigt som jag antar att det är positivt att hon tycker vi var bra för huset gör det mig så arg att hon dömmer de nya ägarna innan de ens fått en chans. Att hon tar för givet att de inte kommer att tycka om huset och omgivningarna lika mycket som vi gör och ta hand om huset på ett bra sätt. Eller att hon kanske tar för givet att vi inte bryr oss alls om huset bara för att vi betämt oss för att flytta. Det är definitivt inte sant… vi bryr oss i allra högsta grad och just därför är vi så glada att de nya ägarna valde just vårt hus till sitt nya hem!

Annonser
Published in: on juni 27, 2010 at 22:07  Comments (3)  

The URI to TrackBack this entry is: https://ekenasgard.wordpress.com/2010/06/27/ar-det-synd-om-vart-hus/trackback/

RSS feed for comments on this post.

3 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jag förstår lite vad Margareta menar ändå. Jag brukar smickra mig själv med att säga att vårat hus (och de spöken som förra ägaen sa fanns här) gillar oss och att det är tur för Solhaga att vi tar bort färg så det kan andas, att spökena går och myser när vi gräver fram rabatter och pysslar om fönster. Ibland känner jag hur huset ”ler” åt oss och alla våra idéer:-) Kanske var det så Margareta menade? Att ni fått huset att andas igen? Jag är dock övertygad om att de nya ägarna lyckas göra det till sitt alldeles EGNA, levande hem! 🙂 Och jag gillar redan Södergården, vad mycket POTENTIAL det finns!!

    /Helene, http://solhaga.blogspot.com

  2. Hej igen!! Jag gick in på denna blogg igen efter alla dagar. Jag såg dina funderingar och jag tycker du är modig som tar upp dom. Ärligt talat blev jag väldigt besviken när ni skulle flytta. Jag har engagerat mig i huset och tycker rent principiellt att det är viktigt att lyfta fram gamla hus då många blivit förstörda under årens lopp. Och era ansträningingar har verkligen varit fantastiska som ni har jobbat och skrivit här på nätet. Jag vill verkligen att du ska förstå att egentligen i grunden måste alla få göra som dom vill. Ni får göra som ni vill och det är inte min sak att döma vad ni gör. Men.. jag kan också tycka att det är konstigt att alla kommentarer är .. typ.. BRAVO.. lämna bara och börja om på nytt igen. Det är tredje gången och alla bara säger javisst. Finns det ingen som reagerar med sorg eller saknad? Ingen av dom som skriver på bloggen iallafall. Är dom bara jasägare? Om jag får säga tycker jag det här att renovera och lämna.. det är lite illavarslande. Skulle jag köpt en gård och startat ett projekt med alla möjliga tekniker och alltihop.. så hade jag valt noga och inte lämnat en gång till. Men.. det är jag. Det är inte ni. Ni gör som ni vill och det har ni verkligen rätt till. Din omsorg om huset och .. jag har inte kanske varit ense om er inredning men din omsorg och funderingar har varit så otroligt fina. Det har varit spännande och glädjestrålande för mig som börjar bli gammal och inte har en ung familj och en duktig man som kämpar ohc sliter. Ja jag blev lessen. Också för att huset kanske inte blir klart på det sättet som ni tänkt. Men.. det ni har gjort är ju verkligen jättefint. Och dom här bilderna när ni öppnade köksfönstret.. tog bort den stora fula tillbyggnaden.. dom är jättefina. Som jag har glatt mig. Även om jag inte känner er och har ingen rätt att säga vare sig bu eller bä så står jag ändå för vad jag tycker. Det betyder att jag har brytt mig och att jaa.. huset har vaknat. Just som hon säger här nedanför.Att huset fått andas och det kommer tillbaka till sin ursprunliga skepnad.
    Hur det än är och hur det än blir .. jag önskar dig verkligen lycka till med allt du företar dig. Och att du/ni till sist kommit i hamn. Kommit hem.
    många hälsningar Margareta

  3. Jo då Margareta – det finns flera som reagerar med sorg och saknad av olika anledningar – men det är ju som du säger deras liv 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: