Att renovera och lämna…

Det är länge sedan jag skrev men än känner jag mig inte färdig och redo att avsluta här. Lite till har jag att berätta. Det har dröjt eftersom vi flyttat och haft så mycket att göra kombinerat med att vi varit utan internet ett tag. Först tänkte jag återigen svara Margareta som lämnade en ny kommentar efter mitt inlägg ”Är det synd om vårt hus”. Jag vill börja med att tacka dig Margareta för att du gav dig tid att svara så ingående. Det gör mig glad att du brydde dig tillräckligt för att svara mig på hur du menade och tänkte.

Hennes nya svar lyder som följer:

Hej igen!! Jag gick in på denna blogg igen efter alla dagar. Jag såg dina funderingar och jag tycker du är modig som tar upp dom. Ärligt talat blev jag väldigt besviken när ni skulle flytta. Jag har engagerat mig i huset och tycker rent principiellt att det är viktigt att lyfta fram gamla hus då många blivit förstörda under årens lopp. Och era ansträningingar har verkligen varit fantastiska som ni har jobbat och skrivit här på nätet. Jag vill verkligen att du ska förstå att egentligen i grunden måste alla få göra som dom vill. Ni får göra som ni vill och det är inte min sak att döma vad ni gör. Men.. jag kan också tycka att det är konstigt att alla kommentarer är .. typ.. BRAVO.. lämna bara och börja om på nytt igen. Det är tredje gången och alla bara säger javisst. Finns det ingen som reagerar med sorg eller saknad? Ingen av dom som skriver på bloggen iallafall. Är dom bara jasägare? Om jag får säga tycker jag det här att renovera och lämna.. det är lite illavarslande. Skulle jag köpt en gård och startat ett projekt med alla möjliga tekniker och alltihop.. så hade jag valt noga och inte lämnat en gång till. Men.. det är jag. Det är inte ni. Ni gör som ni vill och det har ni verkligen rätt till. Din omsorg om huset och .. jag har inte kanske varit ense om er inredning men din omsorg och funderingar har varit så otroligt fina. Det har varit spännande och glädjestrålande för mig som börjar bli gammal och inte har en ung familj och en duktig man som kämpar och sliter. Ja jag blev lessen. Också för att huset kanske inte blir klart på det sättet som ni tänkt. Men.. det ni har gjort är ju verkligen jättefint. Och dom här bilderna när ni öppnade köksfönstret.. tog bort den stora fula tillbyggnaden.. dom är jättefina. Som jag har glatt mig. Även om jag inte känner er och har ingen rätt att säga vare sig bu eller bä så står jag ändå för vad jag tycker. Det betyder att jag har brytt mig och att jaa.. huset har vaknat. Just som hon säger här nedanför.Att huset fått andas och det kommer tillbaka till sin ursprunliga skepnad.
Hur det än är och hur det än blir .. jag önskar dig verkligen lycka till med allt du företar dig. Och att du/ni till sist kommit i hamn. Kommit hem.
många hälsningar Margareta

Jag måste säga att jag faktiskt verkligen håller med om det du skriver. Jag har bara fått lyckönskningar och glada tillrop här på bloggen angående vår flytt och det är klart att man blir glad av dem, men jag är också mycket väl medveten om att många tycker att vi gör helt fel men jag tror att det ligger en del rädsla i att kommentera just negativt. Jag vet själv att jag många gånger verkligen inte håller med om det någon skriver men man undviker oftast att lämna en kommentar då eftersom man för det mesta i princip blir påhoppad av andra för att man kritiserar. Det är också väldigt svårt att skriva konstruktiv kritik via internet eftersom saker kan tolkas så helt åt skogen fel beroende på vem som läser och hur den personen är.

Det finns ett fåtal personer här som kommenterar i vilket fall och det finns också flera som läser här som sedan tar upp sina åsikter med mig på andra forum. Jag hade önskat att det fanns fler som kom med konstruktiv kritik för jag tycker just debatten och andras åsikter ger väldigt mycket. Det är inte alltid bäst att bara bli bekräftad, ofta behöver man höra just motsatsen för att våga gå vidare och ta nästa steg i något man funderar på.

Jag håller även med dig Magareta att gamla hus förtjänar att lyftas fram och jag tackar för ditt beröm om våra ansträngnignar. Vår mening var verkligen att bo på Ekenäs resten av våra liv. Vi har resonerat efter det och vi har utgått från det i alla våra val vi gjort då det gäller både huset och gården samt skogen. Vi har lagt ner massor av vår tid och energi på ett hus som verkligen behövde en del omvårdnad och vi är nöjda med vad vi åstadkommit på de tre år vi bodde där men samtidigt finns det nu en sorg i att vi inte kunde göra färdigt så som vi ville. Att vi själva aldrig fick se huset helt klart så som vi tänkte oss det. Just på grund av att vi tänkt oss att bo här för alltid gör att vi verkligen ältat och funderat och tänkt igenom vårt beslut många, många gånger. Det har tagit tid för oss att ta detta beslutet men vi har inte diskuterat det med någon annan och därför kan jag tänka mig att det utåt sett verkar som om det gått väldigt snabbt. Så är det nog för alla för vi har inte berättat om detta för någon, inte ens våra familjer, förrän vi redan hade bestämt oss för att köpa Södergården, vilket var i början av juni. Det har chockat och överraskat de flesta skulle jag tro och vi har fått en hel del blandade reaktioner på vårt beslut. I slutändan är det dock vi som bestämmer hur vi vill bo och våra val baseras i första hand på att vi ska få ett boende som vi trivs med. Vi kan inte ta hänsyn till andras önskningar och viljor eller åsikter när det gäller ett så stort beslut för oss och våra barn. Vi flyttade för vår egen skull för att vi ville det och det är definitivt ingen annan som har påverkat oss i vårt beslut.

Att Södergården dök upp nu känns både väldigt skönt och väldigt sorgligt. Jag hade velat göra klart Ekenäs samtidigt som det är bra att det kom redan så vi kan lägga vår energi på Södergården där vi redan nu känner oss mer hemma. Det handlar förutom det faktum att vi nu har närmare till de flesta av våra vänner också om att vi nu hittat en gård som passar våra drömmar bättre. Här finns nästan allt vi sökt efter då vi tidigare letat gård och vi tror verkligen att detta är vår drömgård.

Tyvärr lurade vi nog oss själva en hel del när vi köpte Ekenäs eftersom vi så gärna ville bo på landet. Huset passade inte våra önskemål och det fanns inget bevarat som vi kunde utgå från. Det räcker helt enkelt inte för oss att bygga nytt i gammal stil, vi vill ha det äkta gamla att ta hand om. Alla hus är värda att byggnadsvårda men vi vill ha ett hus som redan från början har kvar något av det ursprungliga. Läget rent geografiskt var inte heller där vi tänkt oss att bo men efter att ha letat gård i många år hade vi gett upp om att hitta något bättre. Jag tror att känslan att vi aldrig skulle hitta något bättre på rätt plats gjorde att vi inte såg de saker som vi borde ha sett när vi tittade på Ekenäs. De saker som vi i efterhand insett var ”fel” för oss.

Ekenäs blev en mellanlandning innan vi fann vår slutdestination. Vi har lärt oss mängder och vi ångrar inte att vi köpte Ekenäs men vi kan gräma oss lite över att vi lagt all den tiden på ytterligare ett hus som inte var rätt. Vårt första hus visste vi från början att vi inte skulle bo kvar i. Man kan se det som att vi renoverar och sen lämnar men båda våra hus har fått det bättre sen vi tog hand om dem. Det första huset i Strömsnäsbruk var ganska illa ansett av de flesta i byn på grund av sitt nergångna utseende och det hade varit till salu i över ett år när vi köpte det. I och med att vi köpte det fick det en ny chans. Likadant är det med Ekenäs, det var renoverat men gården runt om var mycket nergången. Vi har väckt gården och gett huset möjlighet att andas som nån skrev och hade vi inte gjort det hade det nog varit svårt för många att se själva huset. Nu finns det som vi såg under alla lager av panel och tillbyggnader framme så alla kan se det. Så något gott har våra renoveringar lämnat efter sig även om jag är den första att hålla med om att det bästa varit om vi hittat rätt hus från början!

Annonser
Published in: on juli 23, 2010 at 19:37  Comments (4)  

The URI to TrackBack this entry is: https://ekenasgard.wordpress.com/2010/07/23/att-renovera-och-lamna/trackback/

RSS feed for comments on this post.

4 kommentarerLämna en kommentar

  1. Jag håller med det du skriver och har kommenterat tidigare för flytten. Jag är en påhejare av er flytt främst för att själv bott på ”fel ställe”, och det spelar ingen roll hur mycket man vill bo kvar och ändå känner för huset, trots att det inte stämmer riktigt bra, allt man gjort (minnen, jobb, allt…) och alla planer, det är svårt att bara lämna, men det går aldrig att må 100% om det inte är 100%. Vänner och familj betyder jättemycket och om det är saker i övrigt med huset/gården/läget som inte stämmer, det är så lätt att blunda och försöka vilja, men tillslut så är det bara att inse att man gjort ett felval.
    I ert fall gjorde ni ändå stor nytta med ert felval, ni har som du skriver hjälpt huset till en andra chans, risken är ju att det hade blivit rivet annars (så var det med vårt hus! vi budade mot några som ville ha tomten o bygga nytt!)

    Jag tror det kommer bli jättebra för er i framtiden, hur det än är så är det trots allt viktigare att ni mår bra och att inte energin i er familj urlakas än vad det är värt att bevara husets själ, speciellt nu när ni verkar hittat nya köpare som tycker om huset.

  2. Jag och Olov brukar säga att man skulle ha haft något hus innan för att göra alla misstag i och lära sig… Ni har haft bra ”övningsobjekt” och kanske är det ert nya hus där ni får tillämpa ALLA era vunna kunskaper och det ni har tagit lärdom av på vägen. Jag är faktiskt lite avundsjuk, trots att jag är säker på att vi kommer att stanna på vår gård.

  3. Maria: Tack för din kommentar. Det är precis som du skriver man vill och man försöker men stämmer det inte så kan man inte blunda för det hur länge som helst. Vi tror verkligen vi kommit rätt denna gången öfr här finns allt det vi sökt.

    ByggaBo Maria: Jo det är bra att ha ”övat” en hel del samtidigt som det känns lite fel att kalla det för det eftersom de husen också har haft själ och vi har ju inte renoverat medvetet för att lära oss även om det blivit resultatet. 🙂 Vi hoppas vi nu kan få prova på alla de olika tekniker som vi är nyfikna på och de som vi redan lärt oss. Här finns alla möjligheter även om jag tycker byggnadsvård kan handla om att återställa lika mycket som att restaurera. Jag kan nästan känna att vi har byggnadsvårdat mer på Ekenäs än vad det blir nu eftersom vi verkligen fått vårda huset. Nu blir det byggnadsvård på ett annat sätt där vi istället får möjligheten att bevara och ta till vara husens möjligheter som de är. Och jag kan förstå ”avundsjukan” för man vill nog nästan alltid ha ”mer” än vad man har och man vill ha det man inte har. Jag är så glad för på Södergården känner jag att vi har i princip allt! Här fins både det gamla torpet från innan 1840 där det är handhyvlat, kilsågat, limfärg, schabloner, handsmidd spik etc. och vi har nya huset från sekelskiftet där det är pärlspont, sal, breda snickerier, glasveranda, medaljongtapeter och fernissa. Vi har allt man kan önska och vi är så nöjda!:-D //Sophie

  4. Jag måste nog säga att jag har väldigt svårt att vara negativ eller ifrågasättande till att man väljer att sälja sitt hus. Jag säger vad jag tycker när det gäller vilka val man gör i huset, hur man funderar på lösningar etc, men när det gäller huruvida man vill sälja sitt hus så har jag faktiskt inte någon åsikt alls. Jag kan rent personligt tycka att det är synd att inte få se det färdigt, men om det är rätt eller fel har jag väldigt svårt att tycka något om. Det är ju helt personliga beslut.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: