Så var det…och så blev det UTVÄNDIGT!

Den 14 juli 2007 satte vi för första gången nyckeln i dörren till Ekenäs gård och nu i onsdags den 21 juli 2010 satte vi i den för sista gången. Nästan exakt 3 år har vi bott där och kämpat med att återställa gården. Det har mestadels varit roligt men många gånger har det känts ganska tröstlöst att hela tiden utgå från något som är så långt från det vi velat uppnå och att ständigt bli besvikna på att inget gammalt att ta fram gömt sig någonstans bakom de nya ytorna. Vi hann ändå med en del på de tre åren vi bodde där även om det ibland kändes som om vi inte kom någonstans. En stor anledning till att renoveringen inte kommit längre, även om vi hunnit en bra bit, beror på att så mycket tid lagts på att städa och slänga och rensa. Alla uthusbyggnader på gården samt hela gårdsplanen bakom maskinhallen har varit belamrade med saker. Att bara tömma och riva gamla ladan var ett projekt som hette duga och då hade vi redan rensat den andra maskinhallen och haft en kontainer på plats som vi fyllt till bredden med bara järnskrot. Vi visste at det skulle bli så när vi flyttade dit men i efterhand var det mycket mer jobb än vad vi fick tillbaka av det. Det var inte så mycket fynd och bra att ha saker som vi hoppades utan det var mest skräp faktiskt. Nu är nästan allt borta och gården är ganska städad, det finns ett par utrymme kvar som de nya ägarna får ta hand om.

Så nu har vi gjort vårt och jag tänkte avsluta den här bloggen med några inlägg med bilder på vad vi uträttat under vår tid på Ekenäs Gård.

Huset som det såg ut fram till 1990 ungefär.

Mars 2007

Juli 2010, så här blev det.

Rakt framifrån innan vi rev kupan.

Rakt framifrån nu. Det enda som inte är utbytt på huset från det vi tog över, och som man kan se, är ytterdörren som bara fått ny färg.

Baksidan fram till 1990 ungefär.

Som det såg ut på baksidan när vi tog över.

21 juli 2010. Utvändigt blev vi klara iallafall.

Baksidan på lite närmre håll… jag har visat så lite av den innan. Det är bara skrostenen som saknas egentligen… en på rätt plats då alltså!

Gamla ladan som vi rev.

Mer öppet på både gott och ont.

Stallet/logen med svarta portar.

Stallet/logen när vi målat om och byggt nya portar.

Det som blev Linas box såg ut så här när vi tog över.

Linas box.

Väggen som vi byggde hästboxar mot.

Hästboxarna. Mats rev ut all den gamla koinredningen och gjöt nytt slätt golv innan han byggde nya boxar.

En del av stallet som det såg ut när vi tog över.

Här har vi inte byggt något bara gjort rent och rivit ut en del trasigt och förstört.

Stengäret syntes inte när vi flyttade in. Det fanns ingen trädgård alls bara hagar till korna och hästarna och nässlor.

En annan vinkel men samma stengäre.

Solgropen som bara använts som hage under många år.

Solgropen när den åter blivit trädgård och de gamla blommorna börjat dyka upp igen. Jag har till och med grävt fram stenpartiet i gropens bakkant som varit grästäckt länge. Solgropen var full av nässlor men nu är det faktiskt ganska trevlig gräsmatta där igen.

Maskinhallen. Det var tur att det fanns portar så man slapp se att det var knökfullt bakom dem.

Bakom portarna gömde sig det här…och en massa annat.

Efter såg det ut så här. En del saker kvar men mest sånt som ska vara där ändå.

Det var nog det mesta av det vi gjort utvändigt. Vi hade massor av laner på hur det skulle blivit om vi stanant kvar och gjort klart helt men vi känner oss ändå väldigt nöjda med vad vi har gjort för huset.

Annonser
Published in: on juli 24, 2010 at 20:11  Comments (8)  

Södergården

Nu är ni välkomna att titta in på vår nya gård och min nya blogg Södergården. Än så länge finns där inte mycket att läsa men jag hoppas kunna fylla på med mer bilder och mer information ganska snart.

Välkomna till oss!!

Published in: on juni 11, 2010 at 16:09  Comments (4)  

Tredje gången gillt…

Jag vet inte hur länge jag har gått och funderat på hur jag ska skriva detta. Hur jag ska kunna förklara hur vi tänker och resonerar…och även om det gått många månader så har jag fortfarande inte kommit fram till någonting. Ingenting mer än att jag är så glad över att vi tagit det här steget och faktiskt gjorde det vi ville och önskade oss.

För även om det här är alldeles nytt och vi inte fick veta säkert förrän i fredags så har vi pratat om detta i ungefär ett halvår. Vi har resonerat och diksuterat och vänt och vridit på alla fördelar och nackdelar. Övervägt om det skulle vara värt det och hur det skulle bli. Det var så många bitar av vardagen och livet som skulle bli annorlunda. Inte bara för mig och Mats utan även för Anton och Maja och våra familjer och vänner. Men till syvende och sist är det jag, Mats, Anton och Maja som bor tillsammans och om vi inte har det bra och trivs med vår vardag måste vi göra något åt det även om det kan ställa till det för andra.

Sen att det gick så mycket fortare än vad vi kunat föreställa oss det känns just nu som en stor bonus och en börda. Vi hade räknat med att det skulle ta kanske 5 år innan vi står där vi står idag och därför har vi inte berättat detta för någon…men nu är det ingen vits att hålla det hemligt längre…

Vi har köpt en ny gård. Vi ska lämna vår gård som vi kämpat så hårt med de senaste tre åren och faktiskt börja om på nytt på ett annat ställe. All energi och alla timmar vi lagt ner här kommer att bli nån annan till godo. Igår när vi berättade för Mats familj fick vi en rad spännade reaktioner. De liksom alla andra hade ingen aning för vi har inte berättat för någon. De trodde att vi drev med dem och det krävdes en del övertalning innan de trodde på oss. Men sen blev de klart glada över att vi flyttar närmare igen även om Mats svågers kommentar -”nu får ni fan ge er… ni är ju inte kloka!” nog är rätt talande för vad många människor tänker om oss just nu. 😀

Huvudanledningen till att vi flyttar är att vi faktiskt inte trivs med var vi bor. Gården ligger otroligt vackert och läget i naturen är fantastiskt men vi har så långt till alla våra vänner. Nästan alla vi umgås med bor kvar i Strömsnäsbruk och Traryd och därför kommer vi att flytta tillbaka dit igen. Något som sedan är ytterligare en aspekt på det hela är att vi tycker det är ganska tråkigt att vi är så intresserade av byggnadsvård och bor i ett hus där vi faktiskt får göra allt som en kuliss även om stommen i huset är gammal från början. Visst använder vi de metoder som man gjorde förr och visst blir det samma ytmaterial och en planlösning som ganska bra stämmer med hur det varit tidigare men det är inte äkta. Det finns ingenting gammalt kvar att bevara. Inte någonting av det vi renoverat har varit gammalt på riktigt utan det är nytt i gammal stil. Och även om vi tycker att det blir riktigt bra så längtar vi efter att kunna göra de där valen som följer med ett relativt orört gammalt hus. Det är ju just det vi brinner för och det som gör att man känner sig tillfreds när man är klar med en renovering. Att man kunnat sammanföra det nya och det gamla utan att det gamla fått stryka på foten.

Vi kommer att lägga ut det här huset till försäljning inom några veckor och hoppas att vi hittar någon som vill fortsätta ta hand om det på ett bra sätt. Vi tycker ju trots allt väldigt mycket om gården och har fäst oss vid den. Vi hade inga andra tankar än att stanna här när vi flyttade hit. Vi trodde att det var här vi skulle få se våra barn växa upp och att vi faktiskt i detta huset skulle ha gott om tid att njuta av det vi åstadkommit. I förra huset flyttade vi ju när vi var precis färdiga med nästan hela huset. Det var bara ett rum kvar att renovera. Här är det betydligt mer kvar och det kommer inte att blir klart nu naturligtvis. Vi gör det som vi måste som är påbörjat sen får nästa ägare fortsätta på sitt sätt. Det är en sorg samtidigt som det är skönt att vi faktiskt redan hittat vad vi sökte. Det hade nog inte varit lättare att ta det här beslutet längre fram.

Nu ser vi fram emot att skriva på pappren imorgon och att få tillträde redan den 7 juli. Vi är verkligen glada över att ha hittat ett hus nu som faktiskt uppfyller alla de kriterier vi har letat efter i snart 7 år… det ligger nära byn så Anton och Maja kommer att kunna cykla till skolan så småningom, gården är mindre än denna men fullt tillräcklig för oss. Vi har mycket större utvecklingsmöjligheter där och framförallt bor vi nära alla våra vänner igen.

Published in: on juni 7, 2010 at 21:08  Comments (7)  

Färgtest.

Idag publicerade Byggnadsvårdsbloggen ett inlägg om det färgtest som Folksam utfört under två år på de 45 vanligast färgerna. Resultatet är ganska nedslående. Endast 7 av de testade färgerna har klarat sig. 9 blev utdömda redan efter 1 år. 21 av de testade färgerna har fått så mycket mögelpåväxt att Folksam avråder från att köpa dem.

Jaha tänkte jag då måste jag kolla hur de färger jag känner till har klarat sig… Visserligen hittade jag några som jag känner igen och som jag tänker på som byggnadsvårdsrelaterade men det finns ju några till som jag gärna sett varit med. Engwall & Claesson hade färg med, dem hör man ju talas om ibland i samband med byggnadsvård. Deras färg heter utvändig linoljefärg och den fick godkänt men när jag tittade på innehållet framstår den ju inte direkt som en ren linoljefärg. Den innehåller standolja och löses med alifatnafta.

Även Beckers äkta linoljefärg har fått godkänt men den innehåller också standolja och alifatnafta. Den uppfyller dessutom tydligen de krav som Riksantikvarieämbetet ställer på äkta linoljefärg för målning av kulturmärkta hus (K-märkta hus).

Kulturhantverkarnas linoljefärg fick tveksamt betyg men den innehåller faktiskt bara linolja, pigment och balsamterpentin vilket för mig definierar äkta linoljefärg.

Falu Vapens färg äkta falu rödfärg fick tveksamt men den klassas som en linoljefärg vilket jag inte förstår, de har även med en färg som heter Falu vapen slamfärg och även den klassas till linolja och den fick röd markering vilket innebär att folksam avråder från att använda den.

Stora Enzo har med en färg som heter Äkta Falu Rödfärg (pulver) som även den klassas som linolja och fick röd markering. Jag antar att det beror på att de är blandat linolja i dem men är det verkligen så stor del att det klassas som bindemedel? Det finns ingen ren slamfärg med i testet utan som färgtyp hör de till kategorin linolja.

Ottossons färgmakeri har med en färg och det är Vit-Titanvit och den hamnade längst ner på listan.

Jag är väldigt fundersam till varför det inte finns några slamfärger med eller om det bara är en klassificeringsfråga så att det verkligen är de ”riktiga” slamfärgerna som avses. Sen skulle det varit intressant att se hur fler av de rena linoljefärgerna klarat sig. Gysinges till exempel eller Uulas.Och vi som kokar egen slamfärg helt ren från linolja skulle gärna sett vilket resultat en sådan färg hade fått. Det finns ju falu ljus utan linolja att köpa men den är nog inte så vanlig kanske.

Det här med standolja ville jag ta reda på mer om och enligt Wikipedia är standolja linolja som upphettats till ca 300 grader. Den är tjock och seg med stora molekyler och torkar med glansig yta till ett hårt vädertåligt ytskydd. Den används mest för tillverkning av utomhusfärg. En nackdel är att ytan är spröd och lätt krackelerar vid rörelser i underlaget. Därför har man i goda oljefärger för utomhusmålning en väl avvägd kombination av vanlig kokt linolja och standolja. Se här.

På Riksantikvarieämbetets hemsida kan man läsa följande om linoljefärg:
För att förbättra linoljefärgernas väderbeständighet har man under 1900-talets senare del tillsatt standolja till färdigstrykningsfärger för utvändig målning. I allmänhet är standolja mer väderbeständigt än vanligt kokt linolja eftersom den utsatts för högre temperaturer under kokningsprocessen. De flesta av dagens linoljefärger innehåller tillsatser av standolja.

Luftblåsning, som numera är en vanlig förbehandling till såväl standolja som till rå eller kokt linolja, bidrar till att inkorporera syre i linoljefilmen, vilket i sin tur gör materialet mer polärt. Det vill säga att det får en ökad löslighet i polära lösningsmedel som vatten, det sväller och bryts ned snabbare exempelvis vid utvändig exponering (se Nylén 1970). Trots det får linoljefärg sällan riktigt dåliga resultat i provningssammanhang. Ofta ligger de på ungefär en prestationsnivå jämförbar med alkydoljefärger, även om linoljefärgen i några avseenden placerar sig något sämre (se Hjort och Carlsson m. fl.). Se här.

Varför används färg som modifierats. Jag trodde vitsen med linoljefärg var att den skulle ha små molekyler så att den trängde in långt i trät och på så sätt skyddade och höll bra. Att behandla den så den får stora molekyler känns bakvänt. Speciellt om det gör färgen glansig och hård. Det är inte de egenskaper jag förknippar med linolja i första hand utan en färg som drar in i underlaget och inte ligger som ett lager utanpå. Undrar hur sådan färg skulle stått sig i dessa färgtest. Att färgen använts under hundratals år med gott resultat lovar ju inte att den står pall mot dagens klimat och miljöpåverkan men jag tycker nog att det skulle vara intressant att testa!

Här kan man se hela testet.

Published in: on maj 20, 2010 at 22:39  Comments (8)  

Jag har fått en Award.

Av Maria som har bloggen Javabönan har jag fått en award. Roligt att få uppskattning tycker jag så jag tackar så hemskt mycket.

Med awarden kommer en uppmaning att lista sådant som gör en glad. Svårt att göra en lista av för det är ju en massa olika saker men nåt ska jag väl kunna få ihop.

Jag blir glad av våren… inte just nu kanske när det ösregnar ute och är bara grått och trist. Men annars är just våren min absoluta favoritårstid. Då kommer ljuset, värmen och livet tillbaka till naturen. Det är svårt att inte vara glad när solen skiner och björkarna fått musöron, vitsipporna gör marken lysande vit och fåglarna sjunger så man knappt hör vad man tänker.

På våren kommer också blommorna som även de gör mig väldigt glad. Blommor har alltid haft en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Mitt första ord var just blomma och mamma kallade mig Ferdinand när jag var liten 🙂 Jag har tillbringat oräkneliga timmar på promenad med min mormor längs grusvägen hemma hos mamma och plockat bukett efter bukett med vitsippor, hundkex, smörblommor, blåklockor och massor av andra sorter.

Jag blir glad när jag hittar något jag letat efter till huset eller trädgården. Det kan vara möbler eller små detaljer eller en växt som jag gärna vill ha i trädgården. Just det att inte kunna hitta allt direkt gör glädjen i att finna det så mycket större. Talesättet att lönen gör det mödan värt passar väldigt bra in på min filosofi över att skaffa saker.

Men framförallt blir jag glad av mina barn och deras skratt, av att diskutera och resonera med Anton och höra hans kloka och underfundiga svar på livets stora frågor. Av att mysa med Maja och få en klapp på kinden av hennes varma lilla hand när man som bäst behöver det, av att få förmånen att vara en del i deras liv och se deras uppväxt. Att få dela det med Mats och att aldrig behöva känna mig helt ensam för jag har min familj så nära mig.

Natruligtvis finns det massor av andra saker som också gör mig glad men listan skulle bli så lång om jag skulle skriva allt…

När man får en award innebär det också att man ska skicka den vidare till några som man tycker förtjänar den. Jag har valt ut några bloggar som jag inte läst så länge och som jag inte är så flitig med att kommentera på som jag skulle vilja, men som jag hoppas blir glada av att få den här awarden av mig. Det är bloggar jag tycker om och som gör mig glad.

Where the forests ends

Litet Torp

Mitt Paradis

Published in: on maj 15, 2010 at 21:44  Kommentera  

Vankiva kyrka är färdigrenoverad.

I torsdags när det var skärtorsdag hölls första gudstjänsten i Vankiva kyrka sedan renoveringen började för ungefär två månader sedan. Jag skrev då om det här. Nu är kyrkotaket alltså klart och det är målat blått med linoljefärg. Här kan ni se hur det blev. Det ser fantastiskt fint ut. Tänk att ett så vackert tak dolde sig under tretexskivorna. Det skulle varit trevligt att vara där i torsdags och fått se det på riktigt och känna linoljelukten… Man blir glad när offentliga byggnader tas om hand på ett så bra sätt. Synd att det inte gäller fler bara.

Published in: on april 5, 2010 at 09:46  Comments (2)  

Så har vi då äntligen ljus i köket!

Ja det är helt otroligt. Kors i taket! I helgen var det dags att bli av med ytterligare ett av de nyare fönstren. Och ett som jag verkligen tyckt illa om dessutom. Det har bara varit irriterande eftersom man inte kunnat se ut ordentligt för det suttit så högt och det har stört utseendet på baksidan jättemycket.

Så här såg det ut innan vi började renovera.

Bytet har blivit fördröjt på grund av den rejäla vinter som hållit oss fastfrusna på mer än ett sätt sedan innan jul. Vi har ju inte kommit någonstans i renoveringen känns det som. Det har legat så mycket snö på taket att Mats inte ville arbeta under det. Jag förstår honom verkligen. Men nu är all snö borta utom de små högar som ligger kvar som spår efter snöbergen som blivit av plogningen.

I lördags började Mats riva bort panelen och de tapetserade tretexskivorna som satt bakom på utsidan (klassisk återvinning). Vi har trott att där funnits ett fönster i samma storlek som de övriga innan men inte varit säkra. Det enda foto vi har på baksidan är snart 30 år och det är taget innan källaren grävdes ut och huset renoverades så våldsamt. Redan då satt det ett liggande rektangulärt fönster där och inget skvallrade om att det varit annorlunda. Det visade sig dock att vi hade rätt. Det har suttit ett vanligt fönster där tidigare. Jobbet blev ju så mycket enklare genast. Dels behövde vi inte fundera på var fönstret skulle sitta och dels kunde Mats bara utifrån ta bort planken som fönsterhålet var igensatt med. Det var en lika snygg och rejäl lagning som i hålen där fönstren som satts igen på framsidan suttit. Lagat med båleplank så man bara kunde se på de smala skarvarna att där varit ett hål innan.

Så här såg det ut tidigare. Före betongpannor, lockpanel och perspektivfönster fast med köksfönstret redan bytt. Men detta köksfönstret är inte det vi nu tagit ut för detta är troligtvis ett isatt på 40-50-talet som sedan bytts igen i slutet på 80-talet.

Från insidan fick vi riva ner foder och ett antal kakelplattor på gips och så var det en del isolering. Sen plötsligt flödade ljuset in över vasken och kranen. Det är så fantastiskt skönt. Innifrån kan man nu se ut ordentligt när man står vid diskbänken och man kan se vad man håller på med. När man kommer från hallen in i köket förnimmer man nu ljus från köket istället för att det upplevs som mörkt. Golvet är ljust och det gör så stor skillnad för hela rummet.

Före…

Mats hade god hjälp under hela tiden. 🙂

Så här blev det. Nu är vi ju där igen med att det knappt ser bättre ut efteråt men det kommer att bli fint.

Utvändigt har baksidan plötsligt fått ett helt annat harmoniskt utseende. Nu sitter 4 likadana fönster på rad och även om badrumsutbygget inte är ompanelat ännu och väggen runt köksfönstret bara är klädd med papp så ser man hur huset plötsligt stämmer i proportioner igen och hur det ser helt ut. Tänk att ett fönster (eller 4) kan göra så stor skillnad. Detta fönstret var det sista på baksidan och nu är det panelen kvar innan det är klart. Det känns faktiskt som om vi kan bli klara nångång… 😉

Så här såg det ut tidigare…

Så här ser det ut än så länge… Titta också hur tydligt man ser skillnaden på vår panel målad med falu ljus och den gamla på badrummet som nog faktiskt är målad med äkta falu röd för många år sedan.

Published in: on mars 24, 2010 at 21:17  Comments (5)  

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig…

I december önskade jag i ett något ogenomtänkt ögonblick att vi skulle få snö. Det fick vi faktiskt också för snön kom redan till Lucia och låg sen kvar till nån dag efter julafton. Det var roligt att vi fick lite vitt när tomten kom för det blir väldigt mer jul när det är snö ute tycker jag. Den snön töade bort i mellandagarna och då trodde man knappt det skulle bli mer för den här vintern…men den hann sen komma tillbaka innan nyår och sen dess har vi inte sett barmark överhuvudtaget. Det bara snöar och snöar. Mats kom hem igår och sa att detta var den värsta vintern sen 1929. Det fattades 4 cm för att slå det rekordet. Helt sanslöst. Vi har hur mycket snö som helst (för att vara i Skåne…tvungen att slänga in en liten brasklapp) och inte verkar det som om det ska avta eller töa bort snart heller.

Mysigt men kallt.

Ungefär 60 cm ligger det, fast det har ju kommit betydligt mer förstås. På vissa ställen sjunker man ner till låren när man kliver utanför stigarna som blivit väl upptrampade vid det här laget. Vi har stora snövallar överallt och jag är glad att vi har traktorn så Mats kan ploga gårdsplanen och infarten. Runt huset skottar han med vanlig skyffel men det är åtminstone inte några större mängder. Jag är också glad att jag har en sambo som tycker om att arbeta. Han uppskattar kanske inte just snöskottnignen nu längre men han tycker om att vara ute och hålla på med något och innerst inne är han nog ganska förtjust över att få köra runt med traktorn och plogen och skopan för att skyffla och flytta runt högarna och ha sig… 😉

Slipstenen har fått en mössa.

Än så länge har vi kunnat ta oss ut från gården varje dag och nu är det sportlov för mig och det är skönt att slippa köra till jobbet så tidigt på morgonen. Anton passar på att vara ute och leka i snön så mycket han kan fast jag och Maja håller oss inne. Det är alldeles för mycket snö för att hon ska kunna förflytta sig överhuvudtaget och hon blir bara arg när hon inte kommer någonstans.

Det är inte lätt att vara liten i all denna snön…

Även om det är ganska faschinerande och roligt med en riktig vinter påverkar det oss på en massa trista vis. Vi skulle bytt fönstret på baksidan i köket för flera veckor sedan men det går inte eftersom det ligger så tungt med snö på taket och Mats inte vill jobba under det ifall det rasar ner. Det i sin tur innebär att vi inte kan fortsätta isolera och sätta vindpapp vilket gör att panelen inte kommer upp. Så det står still med just den biten av renoveringen. Det är negativt på mer än ett sätt för förutom det faktum att det inte händer något så står huset med bart timmer och inget vindskydd mitt i vintern. Det gör att det drar en del inne i köket och vi får elda mer. Men men…våren kommer kanske nån gång!

Den trogne Bustern jobbar på för fullt varenda dag och som Anton säger är det tur att den har ringkedjor så han inte kör fast.

Published in: on februari 23, 2010 at 11:38  Comments (4)  

Vankiva Kyrka får sitt gamla tak tillbaka.

Vankiva kyrka är en fin liten kyrka i byn där jag är uppväxt. Jag är döpt och konfirmerad där och på första advent 2008 döpte vi även Maja där. Jag har firat skolavslutningar där under både låg- och mellanstadiet och varit på flera gudstjänster under mina år som aktiv scout.

Kyrkan är ganska liten och därför väldigt mysig. För några år sedan renoverades och återställdes utsidan. Man lagade ytterväggarna och renoverade och målade om portarna och luckorna till kyrktornet i originalfärgen. Linoljefärg användes. Det blev väldigt fint. Och nu är det alltså dags för insidan. Det är det gamla trätaket som ska plockas fram under tretexskivorna osm sitter där idag. Sen ska det målas med linoljefärg och väggarna ska kalkas om.

Jag hittade artikeln om det i tidningen för några dagar sedan och det gör mig glad att man faktiskt gör sig ”besväret” att återställa och att faktiskt restaurera försiktigt.

Här kan ni läsa mer och se blider på kyrkan.

Published in: on februari 21, 2010 at 22:11  Kommentera  

Stolar sökes…

Jag är på väg att ge upp. Jag har letat och letat och letat efter stolar till vårt matbord sen i höstas nu. Intensivt sen strax innan jul. Från början letade jag ganska sporadiskt och jag visste inte säkert vad jag sökte utan tänkte att det märker jag när jag hittar det. Vi vill ha en modell som är enkel och stabil utan krusiduller och sånt som kan passa till ett stort och rejält slagbord.

Vi har letat efter slagbord också men faktum är att är de billiga är de oftast också i så dåligt skick att man inte skulle vilja äta sin middag vid dem på grund av mycket angrepp av or och dessutom trasiga brädor och glipor i skivorna. De är gärna avlutade när de är i dåligt skick också och bordsskivan sned och rickig. Vi har tänkt använda bordet ofta och då måste det fungera ordentligt.

Om de istället är i vettigt eller bra skick är de dyra som bara den och dessutom ofta med originalfärg som är nött så klart. Ett sånt bord skulle jag kunna använda för skickets skull men jag vill gärna kunna måla och det vill jag inte med ett som är orört. Vi har kommit fram till att vi kommer att få tillverka ett eget slagbord när vardagsrummet är klart. Innan dess går det faktiskt med köksbordet och den tillfälliga iläggsskivan som Mats gjorde till julafton.

Stolarna är det värre med. Vi har visserligen stolar men ska vi sitta många vid bordet har vi 5 olika modeller varav en är våra trädgårdsstolar. Vi har ingen modell som vi har mer än två av (utom de fyra trädgårdsstolarna). Det ser inte direkt så roligt ut att duka fint då… Så stolar har vi bestämt oss för att införskaffa snarast…om vi bara kunde hitta dem vi vill ha. Det är inte så lätt att leta när man inte vet vad man vill ha… Men så köpte jag senaste numret av Allt i Hemmet och där fanns ett reportage om ett nybyggt hus och i vardagsrummet fanns precis sådana stolar som skulle passa. Jag visade dem för Mats och han blev också såld direkt.

Bilden är inskannad från Allt i hemmet nr 2 jan 2010.

När jag läste i bildtexten visade det sig att stolarna kom från Miljögården, tyvärr hittar jag dem inte på deras hemsida så de har väl utgått. Synd när vi nu hittat modellen vi ville ha… Men tänkte jag sen…kanske finns en liknande modell nån annanstans. Så nu vill jag ha hjälp att hitta liknande stolar om någon möjligen vet var det kan tänkas finnas… alla tips mottages tacksamt. Eller om ni har nån idé om andra stolar som skulle passa till ett rejält slagbord.

Published in: on januari 14, 2010 at 22:09  Comments (13)