Att renovera och lämna…

Det är länge sedan jag skrev men än känner jag mig inte färdig och redo att avsluta här. Lite till har jag att berätta. Det har dröjt eftersom vi flyttat och haft så mycket att göra kombinerat med att vi varit utan internet ett tag. Först tänkte jag återigen svara Margareta som lämnade en ny kommentar efter mitt inlägg ”Är det synd om vårt hus”. Jag vill börja med att tacka dig Margareta för att du gav dig tid att svara så ingående. Det gör mig glad att du brydde dig tillräckligt för att svara mig på hur du menade och tänkte.

Hennes nya svar lyder som följer:

Hej igen!! Jag gick in på denna blogg igen efter alla dagar. Jag såg dina funderingar och jag tycker du är modig som tar upp dom. Ärligt talat blev jag väldigt besviken när ni skulle flytta. Jag har engagerat mig i huset och tycker rent principiellt att det är viktigt att lyfta fram gamla hus då många blivit förstörda under årens lopp. Och era ansträningingar har verkligen varit fantastiska som ni har jobbat och skrivit här på nätet. Jag vill verkligen att du ska förstå att egentligen i grunden måste alla få göra som dom vill. Ni får göra som ni vill och det är inte min sak att döma vad ni gör. Men.. jag kan också tycka att det är konstigt att alla kommentarer är .. typ.. BRAVO.. lämna bara och börja om på nytt igen. Det är tredje gången och alla bara säger javisst. Finns det ingen som reagerar med sorg eller saknad? Ingen av dom som skriver på bloggen iallafall. Är dom bara jasägare? Om jag får säga tycker jag det här att renovera och lämna.. det är lite illavarslande. Skulle jag köpt en gård och startat ett projekt med alla möjliga tekniker och alltihop.. så hade jag valt noga och inte lämnat en gång till. Men.. det är jag. Det är inte ni. Ni gör som ni vill och det har ni verkligen rätt till. Din omsorg om huset och .. jag har inte kanske varit ense om er inredning men din omsorg och funderingar har varit så otroligt fina. Det har varit spännande och glädjestrålande för mig som börjar bli gammal och inte har en ung familj och en duktig man som kämpar och sliter. Ja jag blev lessen. Också för att huset kanske inte blir klart på det sättet som ni tänkt. Men.. det ni har gjort är ju verkligen jättefint. Och dom här bilderna när ni öppnade köksfönstret.. tog bort den stora fula tillbyggnaden.. dom är jättefina. Som jag har glatt mig. Även om jag inte känner er och har ingen rätt att säga vare sig bu eller bä så står jag ändå för vad jag tycker. Det betyder att jag har brytt mig och att jaa.. huset har vaknat. Just som hon säger här nedanför.Att huset fått andas och det kommer tillbaka till sin ursprunliga skepnad.
Hur det än är och hur det än blir .. jag önskar dig verkligen lycka till med allt du företar dig. Och att du/ni till sist kommit i hamn. Kommit hem.
många hälsningar Margareta

Jag måste säga att jag faktiskt verkligen håller med om det du skriver. Jag har bara fått lyckönskningar och glada tillrop här på bloggen angående vår flytt och det är klart att man blir glad av dem, men jag är också mycket väl medveten om att många tycker att vi gör helt fel men jag tror att det ligger en del rädsla i att kommentera just negativt. Jag vet själv att jag många gånger verkligen inte håller med om det någon skriver men man undviker oftast att lämna en kommentar då eftersom man för det mesta i princip blir påhoppad av andra för att man kritiserar. Det är också väldigt svårt att skriva konstruktiv kritik via internet eftersom saker kan tolkas så helt åt skogen fel beroende på vem som läser och hur den personen är.

Det finns ett fåtal personer här som kommenterar i vilket fall och det finns också flera som läser här som sedan tar upp sina åsikter med mig på andra forum. Jag hade önskat att det fanns fler som kom med konstruktiv kritik för jag tycker just debatten och andras åsikter ger väldigt mycket. Det är inte alltid bäst att bara bli bekräftad, ofta behöver man höra just motsatsen för att våga gå vidare och ta nästa steg i något man funderar på.

Jag håller även med dig Magareta att gamla hus förtjänar att lyftas fram och jag tackar för ditt beröm om våra ansträngnignar. Vår mening var verkligen att bo på Ekenäs resten av våra liv. Vi har resonerat efter det och vi har utgått från det i alla våra val vi gjort då det gäller både huset och gården samt skogen. Vi har lagt ner massor av vår tid och energi på ett hus som verkligen behövde en del omvårdnad och vi är nöjda med vad vi åstadkommit på de tre år vi bodde där men samtidigt finns det nu en sorg i att vi inte kunde göra färdigt så som vi ville. Att vi själva aldrig fick se huset helt klart så som vi tänkte oss det. Just på grund av att vi tänkt oss att bo här för alltid gör att vi verkligen ältat och funderat och tänkt igenom vårt beslut många, många gånger. Det har tagit tid för oss att ta detta beslutet men vi har inte diskuterat det med någon annan och därför kan jag tänka mig att det utåt sett verkar som om det gått väldigt snabbt. Så är det nog för alla för vi har inte berättat om detta för någon, inte ens våra familjer, förrän vi redan hade bestämt oss för att köpa Södergården, vilket var i början av juni. Det har chockat och överraskat de flesta skulle jag tro och vi har fått en hel del blandade reaktioner på vårt beslut. I slutändan är det dock vi som bestämmer hur vi vill bo och våra val baseras i första hand på att vi ska få ett boende som vi trivs med. Vi kan inte ta hänsyn till andras önskningar och viljor eller åsikter när det gäller ett så stort beslut för oss och våra barn. Vi flyttade för vår egen skull för att vi ville det och det är definitivt ingen annan som har påverkat oss i vårt beslut.

Att Södergården dök upp nu känns både väldigt skönt och väldigt sorgligt. Jag hade velat göra klart Ekenäs samtidigt som det är bra att det kom redan så vi kan lägga vår energi på Södergården där vi redan nu känner oss mer hemma. Det handlar förutom det faktum att vi nu har närmare till de flesta av våra vänner också om att vi nu hittat en gård som passar våra drömmar bättre. Här finns nästan allt vi sökt efter då vi tidigare letat gård och vi tror verkligen att detta är vår drömgård.

Tyvärr lurade vi nog oss själva en hel del när vi köpte Ekenäs eftersom vi så gärna ville bo på landet. Huset passade inte våra önskemål och det fanns inget bevarat som vi kunde utgå från. Det räcker helt enkelt inte för oss att bygga nytt i gammal stil, vi vill ha det äkta gamla att ta hand om. Alla hus är värda att byggnadsvårda men vi vill ha ett hus som redan från början har kvar något av det ursprungliga. Läget rent geografiskt var inte heller där vi tänkt oss att bo men efter att ha letat gård i många år hade vi gett upp om att hitta något bättre. Jag tror att känslan att vi aldrig skulle hitta något bättre på rätt plats gjorde att vi inte såg de saker som vi borde ha sett när vi tittade på Ekenäs. De saker som vi i efterhand insett var ”fel” för oss.

Ekenäs blev en mellanlandning innan vi fann vår slutdestination. Vi har lärt oss mängder och vi ångrar inte att vi köpte Ekenäs men vi kan gräma oss lite över att vi lagt all den tiden på ytterligare ett hus som inte var rätt. Vårt första hus visste vi från början att vi inte skulle bo kvar i. Man kan se det som att vi renoverar och sen lämnar men båda våra hus har fått det bättre sen vi tog hand om dem. Det första huset i Strömsnäsbruk var ganska illa ansett av de flesta i byn på grund av sitt nergångna utseende och det hade varit till salu i över ett år när vi köpte det. I och med att vi köpte det fick det en ny chans. Likadant är det med Ekenäs, det var renoverat men gården runt om var mycket nergången. Vi har väckt gården och gett huset möjlighet att andas som nån skrev och hade vi inte gjort det hade det nog varit svårt för många att se själva huset. Nu finns det som vi såg under alla lager av panel och tillbyggnader framme så alla kan se det. Så något gott har våra renoveringar lämnat efter sig även om jag är den första att hålla med om att det bästa varit om vi hittat rätt hus från början!

Annonser
Published in: on juli 23, 2010 at 19:37  Comments (4)  

Är det synd om vårt hus?

För några dagar sedan fick jag en kommentar av någon som heter Margareta. Hon skrev så här:

Jag har engagerat mig i denna bloggen.. mest för husets egen skull. Nu lämnar ni huset och jag tycker uppriktigt synd om huset. Jag tycker verkligen synd om huset Faktiskt.

Först blev jag lessen att hon skrev så. Sedan blev jag mest arg för att hon lägger skuld på oss för att vi flyttar. Vi som verkligen har engagerat oss i det här huset och lagt ner så mycket energi, tid och arbete här för att just huset faktiskt ska må bra. Vi kunde tagit så många enklare vägar och hunnit så mycket längre om vi hade velat men vi gjorde inte det eftersom vi brinner för byggnadsvård och anser att ett hus inte bara är en byggnad att bo i.

Jag är en av dem som tror på att hus har själ. Men jag skulle väl inte definiera det som en mänsklig själ utan mer som att hus får någon sorts själ när de har upplevt mycket och många generationer. Jag tror att ett hus genomströmmas av känslor som stammar från dem som bor där. Jag tror att vårt hus var ett ganska lesset hus när vi flyttade hit. Det kändes övergivet fast det var bebott och det gömde sig djupt inne under allt 90-tal. Nu känns vårt hus trevligt och glatt och ljust igen även om det inte är färdigt. Det har levt upp eftersom vi har bott här, eftersom vi har tyckt om huset och gett det tillbaka en del av sin värdighet.

Men jag tror inte att vårt hus hade fortsatt att vara lika glatt och välkomnande om vi hade bott kvar… för vi trivs inte. Det är inte huset vi inte tycker om utan det är ju det faktum att vi känner oss isolerade och att vi bor för långt från många av våra vänner. Om vi hade bott kvar hade vi mått sämre och sämre…det tror jag hade avspeglat sig på husets själ och huset hade blivit ett övergivet hus igen fast vi bott kvar. Vi hade kanske inte orkat fullfölja allt det som vi ville göra. Ett hus behöver bli omtyckt av dem som bor där för att vara gästvänligt och välkomnande. Är det då fel av oss att flytta till ett hus där vi kan trivas och låta vårt hus få en ny familj som kan tycka om det? Är det synd om vårt hus att någon annan flyttar hit? Betyder det automatiskt att det får det sämre…

Efter ett par dagar när jag läst den där kommentaren några gånger vände jag den på sätt och vis till något positivt också… det måste ju trots allt vara så att Margareta menar att vi gjort något bra för huset och att det är synd om det att VI flyttar. Fast mest blir jag faktiskt arg. Jag har inte velat skriva något om det tidigare men nu är faktiskt gården här såld. Det gick mycket fortare än vad vi trodde, vi hann aldrig lägga ut det till en mäklare ens utan via Facebook av alla ställen hörde en kompis kompis av sig eftersom hon förstått att vi skulle flytta. De kom ut och tittade och bestämde sig ganska fort för att de ville bo just här.

Nu är pappren påskrivna och vi är jätteglada för att det blev just dem. De vill gärna fortsätta i samma anda som vi har gjort (även om de inte är byggnadsvårdstalibaner som vi ;-)) Huset kommer få en ny familj som kommer att tycka om det och ta hand om det. Att de sen inte gör allting som vi hade tänkt innebär på inget sätt att det är sämre…vi har absolut inte det enda svaret på vad som är bäst för detta huset. De har tre barn på 5, 7 och 9 år så gården kommer få se mycket lek och stoj och slipper stå tyst och ensligt som sommarställe åt någon som kommer några veckor om året. Det betyder väldigt mycket för oss att de kommer att hålla gården levande. Vi ville absolut inte sälja till någon som bara skulle bott här ibland eller någon bonde som bara ville åt marken.

Och just det gör mig så arg…att Margareta tar för givet att huset kommer att få det sämre. Samtidigt som jag antar att det är positivt att hon tycker vi var bra för huset gör det mig så arg att hon dömmer de nya ägarna innan de ens fått en chans. Att hon tar för givet att de inte kommer att tycka om huset och omgivningarna lika mycket som vi gör och ta hand om huset på ett bra sätt. Eller att hon kanske tar för givet att vi inte bryr oss alls om huset bara för att vi betämt oss för att flytta. Det är definitivt inte sant… vi bryr oss i allra högsta grad och just därför är vi så glada att de nya ägarna valde just vårt hus till sitt nya hem!

Published in: on juni 27, 2010 at 22:07  Comments (3)  

Tredje gången gillt…

Jag vet inte hur länge jag har gått och funderat på hur jag ska skriva detta. Hur jag ska kunna förklara hur vi tänker och resonerar…och även om det gått många månader så har jag fortfarande inte kommit fram till någonting. Ingenting mer än att jag är så glad över att vi tagit det här steget och faktiskt gjorde det vi ville och önskade oss.

För även om det här är alldeles nytt och vi inte fick veta säkert förrän i fredags så har vi pratat om detta i ungefär ett halvår. Vi har resonerat och diksuterat och vänt och vridit på alla fördelar och nackdelar. Övervägt om det skulle vara värt det och hur det skulle bli. Det var så många bitar av vardagen och livet som skulle bli annorlunda. Inte bara för mig och Mats utan även för Anton och Maja och våra familjer och vänner. Men till syvende och sist är det jag, Mats, Anton och Maja som bor tillsammans och om vi inte har det bra och trivs med vår vardag måste vi göra något åt det även om det kan ställa till det för andra.

Sen att det gick så mycket fortare än vad vi kunat föreställa oss det känns just nu som en stor bonus och en börda. Vi hade räknat med att det skulle ta kanske 5 år innan vi står där vi står idag och därför har vi inte berättat detta för någon…men nu är det ingen vits att hålla det hemligt längre…

Vi har köpt en ny gård. Vi ska lämna vår gård som vi kämpat så hårt med de senaste tre åren och faktiskt börja om på nytt på ett annat ställe. All energi och alla timmar vi lagt ner här kommer att bli nån annan till godo. Igår när vi berättade för Mats familj fick vi en rad spännade reaktioner. De liksom alla andra hade ingen aning för vi har inte berättat för någon. De trodde att vi drev med dem och det krävdes en del övertalning innan de trodde på oss. Men sen blev de klart glada över att vi flyttar närmare igen även om Mats svågers kommentar -”nu får ni fan ge er… ni är ju inte kloka!” nog är rätt talande för vad många människor tänker om oss just nu. 😀

Huvudanledningen till att vi flyttar är att vi faktiskt inte trivs med var vi bor. Gården ligger otroligt vackert och läget i naturen är fantastiskt men vi har så långt till alla våra vänner. Nästan alla vi umgås med bor kvar i Strömsnäsbruk och Traryd och därför kommer vi att flytta tillbaka dit igen. Något som sedan är ytterligare en aspekt på det hela är att vi tycker det är ganska tråkigt att vi är så intresserade av byggnadsvård och bor i ett hus där vi faktiskt får göra allt som en kuliss även om stommen i huset är gammal från början. Visst använder vi de metoder som man gjorde förr och visst blir det samma ytmaterial och en planlösning som ganska bra stämmer med hur det varit tidigare men det är inte äkta. Det finns ingenting gammalt kvar att bevara. Inte någonting av det vi renoverat har varit gammalt på riktigt utan det är nytt i gammal stil. Och även om vi tycker att det blir riktigt bra så längtar vi efter att kunna göra de där valen som följer med ett relativt orört gammalt hus. Det är ju just det vi brinner för och det som gör att man känner sig tillfreds när man är klar med en renovering. Att man kunnat sammanföra det nya och det gamla utan att det gamla fått stryka på foten.

Vi kommer att lägga ut det här huset till försäljning inom några veckor och hoppas att vi hittar någon som vill fortsätta ta hand om det på ett bra sätt. Vi tycker ju trots allt väldigt mycket om gården och har fäst oss vid den. Vi hade inga andra tankar än att stanna här när vi flyttade hit. Vi trodde att det var här vi skulle få se våra barn växa upp och att vi faktiskt i detta huset skulle ha gott om tid att njuta av det vi åstadkommit. I förra huset flyttade vi ju när vi var precis färdiga med nästan hela huset. Det var bara ett rum kvar att renovera. Här är det betydligt mer kvar och det kommer inte att blir klart nu naturligtvis. Vi gör det som vi måste som är påbörjat sen får nästa ägare fortsätta på sitt sätt. Det är en sorg samtidigt som det är skönt att vi faktiskt redan hittat vad vi sökte. Det hade nog inte varit lättare att ta det här beslutet längre fram.

Nu ser vi fram emot att skriva på pappren imorgon och att få tillträde redan den 7 juli. Vi är verkligen glada över att ha hittat ett hus nu som faktiskt uppfyller alla de kriterier vi har letat efter i snart 7 år… det ligger nära byn så Anton och Maja kommer att kunna cykla till skolan så småningom, gården är mindre än denna men fullt tillräcklig för oss. Vi har mycket större utvecklingsmöjligheter där och framförallt bor vi nära alla våra vänner igen.

Published in: on juni 7, 2010 at 21:08  Comments (7)  

Färgtest.

Idag publicerade Byggnadsvårdsbloggen ett inlägg om det färgtest som Folksam utfört under två år på de 45 vanligast färgerna. Resultatet är ganska nedslående. Endast 7 av de testade färgerna har klarat sig. 9 blev utdömda redan efter 1 år. 21 av de testade färgerna har fått så mycket mögelpåväxt att Folksam avråder från att köpa dem.

Jaha tänkte jag då måste jag kolla hur de färger jag känner till har klarat sig… Visserligen hittade jag några som jag känner igen och som jag tänker på som byggnadsvårdsrelaterade men det finns ju några till som jag gärna sett varit med. Engwall & Claesson hade färg med, dem hör man ju talas om ibland i samband med byggnadsvård. Deras färg heter utvändig linoljefärg och den fick godkänt men när jag tittade på innehållet framstår den ju inte direkt som en ren linoljefärg. Den innehåller standolja och löses med alifatnafta.

Även Beckers äkta linoljefärg har fått godkänt men den innehåller också standolja och alifatnafta. Den uppfyller dessutom tydligen de krav som Riksantikvarieämbetet ställer på äkta linoljefärg för målning av kulturmärkta hus (K-märkta hus).

Kulturhantverkarnas linoljefärg fick tveksamt betyg men den innehåller faktiskt bara linolja, pigment och balsamterpentin vilket för mig definierar äkta linoljefärg.

Falu Vapens färg äkta falu rödfärg fick tveksamt men den klassas som en linoljefärg vilket jag inte förstår, de har även med en färg som heter Falu vapen slamfärg och även den klassas till linolja och den fick röd markering vilket innebär att folksam avråder från att använda den.

Stora Enzo har med en färg som heter Äkta Falu Rödfärg (pulver) som även den klassas som linolja och fick röd markering. Jag antar att det beror på att de är blandat linolja i dem men är det verkligen så stor del att det klassas som bindemedel? Det finns ingen ren slamfärg med i testet utan som färgtyp hör de till kategorin linolja.

Ottossons färgmakeri har med en färg och det är Vit-Titanvit och den hamnade längst ner på listan.

Jag är väldigt fundersam till varför det inte finns några slamfärger med eller om det bara är en klassificeringsfråga så att det verkligen är de ”riktiga” slamfärgerna som avses. Sen skulle det varit intressant att se hur fler av de rena linoljefärgerna klarat sig. Gysinges till exempel eller Uulas.Och vi som kokar egen slamfärg helt ren från linolja skulle gärna sett vilket resultat en sådan färg hade fått. Det finns ju falu ljus utan linolja att köpa men den är nog inte så vanlig kanske.

Det här med standolja ville jag ta reda på mer om och enligt Wikipedia är standolja linolja som upphettats till ca 300 grader. Den är tjock och seg med stora molekyler och torkar med glansig yta till ett hårt vädertåligt ytskydd. Den används mest för tillverkning av utomhusfärg. En nackdel är att ytan är spröd och lätt krackelerar vid rörelser i underlaget. Därför har man i goda oljefärger för utomhusmålning en väl avvägd kombination av vanlig kokt linolja och standolja. Se här.

På Riksantikvarieämbetets hemsida kan man läsa följande om linoljefärg:
För att förbättra linoljefärgernas väderbeständighet har man under 1900-talets senare del tillsatt standolja till färdigstrykningsfärger för utvändig målning. I allmänhet är standolja mer väderbeständigt än vanligt kokt linolja eftersom den utsatts för högre temperaturer under kokningsprocessen. De flesta av dagens linoljefärger innehåller tillsatser av standolja.

Luftblåsning, som numera är en vanlig förbehandling till såväl standolja som till rå eller kokt linolja, bidrar till att inkorporera syre i linoljefilmen, vilket i sin tur gör materialet mer polärt. Det vill säga att det får en ökad löslighet i polära lösningsmedel som vatten, det sväller och bryts ned snabbare exempelvis vid utvändig exponering (se Nylén 1970). Trots det får linoljefärg sällan riktigt dåliga resultat i provningssammanhang. Ofta ligger de på ungefär en prestationsnivå jämförbar med alkydoljefärger, även om linoljefärgen i några avseenden placerar sig något sämre (se Hjort och Carlsson m. fl.). Se här.

Varför används färg som modifierats. Jag trodde vitsen med linoljefärg var att den skulle ha små molekyler så att den trängde in långt i trät och på så sätt skyddade och höll bra. Att behandla den så den får stora molekyler känns bakvänt. Speciellt om det gör färgen glansig och hård. Det är inte de egenskaper jag förknippar med linolja i första hand utan en färg som drar in i underlaget och inte ligger som ett lager utanpå. Undrar hur sådan färg skulle stått sig i dessa färgtest. Att färgen använts under hundratals år med gott resultat lovar ju inte att den står pall mot dagens klimat och miljöpåverkan men jag tycker nog att det skulle vara intressant att testa!

Här kan man se hela testet.

Published in: on maj 20, 2010 at 22:39  Comments (8)  

Vad tror ni om det här?

På gaveln som vi nu tagit fram har man längst ut till vänster inte fått hörnstolpen riktigt förankrad i syllen. Vi tror att de inte fick dit den när de satte upp huset och att den faktiskt inte rört sig sedan dess. Det verkar inte varit en sättning i huset utan funnits från början. När jag rev ner äldsta panelen såg det nämligen ut så här:

Nederst sitter båleplanken knappt förankrade i hörnstolpens spår alls.

Längst ner mot syllen hittade jag detta.

När jag lossade sista brädan trillade krossat glas ut. Kanske från 2-3 olika flskor som tryckts in i hålet och sedan har de lagt murbruk också som är delvis blandat med glaset. Vi har funderat på varför man gjorde så här. De kan ju inte ha tänkt att det skulle hålla ihop huset, de kan inte heller ha tänkt spara murbruk genom att blanda med glas. Glaset kommer inte innifrån så det har trillat ”genom” väggen från skafferiet. Det enda vi kan komma på är att de försökt hindra råttor och möss från att ta sig in till maten innanför i de hål som blev när de inte fick ihop stommen. Man ser ju att det är gnagt på planken tidigare.

Glas och porslin som fanns i hålet.

Genom hålen mellan planken kan man se att det sitter en plåt innanför. En som de har spikat fast i planken. Vi tänkte först att de satt den som kompensation och att den är vinklad och fäst i båda sidorna om hörnstolpen så den skulle hålla fast allting men vi vet inte om det är så. Det verkar antingen som om den isåfall rostat sönder så att den nu är i två bitar eller att den bara är en slät plåt som slutar i hörnet. Kanske är den ditsatt för att hindra råttor och möss. Det var ju trots allt spiskammare där inne från början.

Här ser man plåten innanför planken.

Ska bli intressant att se när vi river ner på insidan hur det egentligen ser ut. Vi kommer inte att åtgärda sättningen eftersom den stått still hela tiden. Vi låter den bara vara och sätter ny panel utanpå.

Published in: on maj 13, 2010 at 09:06  Comments (3)  

Lite inspirerande läsning!

Som byggnadsvårdare kan man ibland känna sig ganska ensam. Jag har ju visserligen Mats och det är ju är ju en ruskig tur att vi har vårt intresse för gamla hus gemensamt. Men för att utvecklas och komma vidare och även inspireras behöver man ofta gå lite längre. Tänk då vilken tur att internet finns! Tänk så mycket, för att inte säga allt, som man kan hitta där. Det finns forum och fakta och kanske bäst av allt byggnadsvårdsbloggar. Inte jättemånga men en hel del.

Länge nu har det bara varit samma som jag läst hela tiden och en del av dem har tyvärr stagnerat i princip helt. Men så har jag de senaste dagarna lyckats hitta ett antal nya fina bloggar som alla har med byggnadsvård att göra på något sätt. Vissa av dem har jag läst ett tag men vissa är så nya så jag knappt hunnit titta på dem själv. Inspirerande är de iallafall och man blir så glad när man hittar bloggar som handlar om just gamla hus och deras ägares arbete med att bevara och återställa.

Byggnadsvårdsbloggen finns en del listor med byggnadsvårdsbloggar och en del hittar man via andras bloggar. Några har jag på senaste tiden hittat genom att de länkat till mig. Jag tänkte dela med mig av lite av allt detta fantastiska engagemang som finns runt om i Sverige… hoppas något faller er i smaken!

Svenska Gärdsgårdar handlar i allra högsta grad om byggnadsvård men inte då det gäller hus. Här är det den svenska kulturhistorian bakom gärdgårdarna som man kan läsa om. Massor av nyttig information och fina bilder.

Konsten att flytta ett torp heter en blogg som Therese skriver om sin dröm att flytta ett torp. Hon har en tomt och nu har hon även hittat ett hus hon vill ha.

Where the forest ends skrivs av Charlotta och hennes sambo Sebastian. Charlotta har tidigare skrivit på en annan blogg men har nu mer renodlat den nya bloggen till att handla om huset de renoverar.

Björkhaga i Gnesta handlar om ett sekelskifteshus under renovering. Paret som bor där skriver om trädgården och huset om vartannat.

Skånelängan är mer en mycket faktaspäckad sida än en blogg om ett byggnadsvårdsprojekt. Mest intressant för mig eftersom det handlar om skånsk bebyggelse. Man hittar mycket matnyttigt och lär sig nåt nytt varje gång man besöker sidan.

Bloggen Sjunkamossa hittade jag för bara nån månad sedan eftersom de länkat till mig. Och det är jag väldigt glad för. Ytterligare ett skånskt projekt och det är väldigt intressant med hus som faktiskt ligger geografiskt nära och har mycket gemensamt med vårt.

Bruksvillan är den senaste av mina nya bekantskaper. Ett ungt par som tog sig an ett torp och sen hittade en villa och nu renoverar och byggnadsvårdar båda.

Det finns säkert mycket mer att njuta av som jag inte hittat men för tillfället har jag nog med att läsa och inspireras av dem jag nämnt ovan. Jag lägger till dem i min länklista också så de är lätta att hitta.

Published in: on april 24, 2010 at 21:57  Comments (2)  

Kurs i isolering.

Den 16 mars var det dags för en ny kurs arrangerad av regionmuseet i Kristianstad med stöd av LRF. Denna gången fick vi info om kurserna via mail eftersom vi varit med innan men jag hittade även infon på Byggnadsvårdsbloggen och på Alternativ.nu så är ni intresserade finns det info om övriga kurser där.

Det finns flera kurser där som är intressanta men denna fångade allra mest vårt intresse. Desutom kan den komma till nytta nu när vi börjat jobba på mer seriöst med vårt snickeri. Det var en heldagskurs mellan klockan 9-16 och den bestod av två delar. Isolering i gamla hus och värmen i gamla hus.

Det lät verkligen jätteintressant och vi var rätt förväntansfulla när vi gav oss av till Hörbys gamla biograf Metropol. Under förmiddagen föreläste först en arkitekt om olika isoleringsmaterial som var lämpliga eller inte lämpliga inom byggnadsvård. Tyvärr radade han mest upp olika material och sa inte så mycket om dem eller hur man kunde tänka. En hel del av tiden gick till att säga vilka man inte skulle använda och dem hade han ju kunnat hoppa över helt.

Efter pausen fortsatte dagen med att han skulle presentera olika exempel. Det lät ju bra tyckte vi. Men det han visade var ett objekt som han ansvarat för. Ett 1600-talshus i Kristianstad som blivit varsamt renoverat och omgjort till modern standard fast med lämpliga metoder. Men de krav som ställs på flerfamiljshus ligger ju långt från vanliga torp och villor som är för en familj. Därför var en hel del inte speciellt relevant. Att ha väggar som klarar brand i 60 minuter eller hur man löser uteplats eller balkong till samtliga lägenheter är inget vi behöver veta mer om direkt… tyvärr hann han inte helt klart heller för det var så många som ställde frågor. Det hade varit mycket bättre om man tagit alla frågor i slutet för många gånger kom han av sig och det blev lite tafatt och veligt innan han kom igång igen.

Efter lunchen var det dags för värme i gamla hus. En murare med stort intresse för äldre hus föreläste om olika värmekällor och de historiska aspekterna bakom eldstaden i våra hus. Hur allt började och hur den öppna elden utvecklats till vad den är idag. Det var väldigt intressant men återigen avbröts han en hel del av frågor som hade lite för privat karaktär för att vara intressanta. De rörde bara dem som frågade och hade inget allmänintresse. Nåväl. En hel del lärde vi oss ändå om värmekällor och metoder för att åtgärda eller renovera. Tyvärr har vi ju inget kvar…inte ens murstocken i vårt hus. Men vi har ju planer på både vedspis och rörspis såsmåningom. Denna kursdag var inte lika givande som byggnadsvårdskursen vi var på för ett år sedan men det var trots allt intressant. Jag funderar på kursen om lera och lerbruk i maj…vi får se om det blir av.

Published in: on mars 31, 2010 at 13:38  Comments (4)  

Att värma ett gammalt hus.

Det är inte lätt att veta hur man ska resonera kring värmen i ett gammalt hus. I båda våra har vi haft sådan tur att det redan funnits vattenburna system då vi flyttat in. I huset i Strömsnäsbruk fanns ett med gamla sektionsradiatorer som visserligen behövde målas om men som annars var bra. Mats pappa la många timmars arbete på att göra om hela systemet för rören var dåliga och det fanns bara en gammal oljepanna i källaren och utan hans hjälp hade vi nog inte kunnat köpa det huset. Vi satte in en Vedex 3000 från Nibe och 3 accumulatortankar på totalt 1500 liter. Det blev riktigt bra. Lite större eller fler tankar skulle vi haft för vi behövde ändå elda 2 gånger per dag under vintern.

Nu har vi dividerat fram och tillbaka massor av gånger över hur vi skulle göra här. Vi hade tänkt flytta pannan till uthuset en liten bit bort för att slippa att få in veden och smuts i källaren som då skulle kunna fungera mer som ett ytterligare våningsplan på huset. Men nackdelen med det är att vi då skulle ta bort just pannan som har stor del i att källaren är så torr och inte luktar källare alls. Pannan suger upp så mycket av fukten från väggarna och golvet så där är helt torrt.

Så tog vi nu tillslut beslutet att pannan skulle få vara kvar i källaren. Vi bestämde oss även för att vi skulle byta panna nu. Efter den här vintern är vi (särskilt Mats) mycket trötta på det eviga eldandet.

Jag vet att det finns väldigt många byggnadsvårdare som värmer sina hus med enbart kaminer, vedspisar och kakelugnar men jag är ärligt talat glad att jag slipper det. Visst hade det varit en avvägning man fått göra om huset varit orört och inget centralvärmesystem funnits men jag är nöjd med att vi har ett och kan uppgradera det här hemma utan att förstöra något. Jag är frusen och vill kunna ha varmt i hela huset. En hel del moderna bekvämligheter skulle jag klara mig utan men jag vägrar frysa hemma, och jag vill inte att det ska ta upp massor av tid varje dag att se till att det är så.

Pannan som fanns här då vi flyttade in är en kombinerad ved- olje- och elpanna (fast det fanns ingen oljetank). De förra ägarna har mest kört på el och mest eldat sopor i pannan. Vi har använt den som uppvärmning med hjälp av ved sedan vi flyttade in. Den har fungerat men med bara två 500 liters tankar och massor av rökläckage har den inte varit rolig. Vi målade om i hallen och tvättstugan i källaren för snart 2 år sedan för att kunna flytta ner tvättmaskin och torktumlare innan vi renoverade badrummet. Det var då ganska solkigt och nergånget där och en hel del sot men vi tänkte nog mest att det var ju inte så rent på andra ställen heller på gården och pannan hade ju stått där länge. Men bara på den tid som gått sedan dess så har allt fått ett fint lager sot över sig igen. Alla saker vi förvarar där nere blir sotiga och spindelväven i hörnen är kolsvarta. 😀

Taket i själva pannrummet. Det är inte alls så svart i de andra taken i källaren dock. Jag har torkat av lite för att se hur hårt det sitter och det blev stor skillnad. Ändå är taket långt ifrån vitt där jag tvättade.

Det känns inte så roligt att förvara tvätt och annat där nere men vi har inte haft något val. Nu är det dock slut på det hoppas vi…att allt blir sotigt alltså. I lördags slängdes den gamla pannan som även rymde en varmvattenberedare ut och ersattes med en ny. Mats och hans pappa samt Mats svåger Niklas arbetade hårt hela dagen och hann sent på kvällen bli färdiga med allt så vi kunde börja elda igen. Vi är så tacksamma för hjälpen vi fick av Evald och Niklas. De gjorde ett hästjobb och de gjorde det bra också. 🙂

Den gamla pannan är urkopplad och på väg att flyttas ut. Syns rätt väl att det sotat en hel del och rykt in kraftigt både när man öppnat luckan och genom ventilerna under tiden man eldat.

Vi valde att sätta in en likadan panna som den vi hade i Strömsnäsbruk fast en nyare version. En Vedex 3300. Till den har vi 4 accumulatortankar på totalt 2000 liter. En av dem innehåller varmvattenberedare. Förhoppningsvis kommer vi att kunna effektivisera eldningen en del nu med en så mycket bättre panna och mer tankvolym. Bäst skulle det vara om vi kunde klara oss på en eldning per dygn under den kallaste tiden på året.

Tankarna under inkopplingen.

Vi behöll de två tankar vi hade och kompletterade bara med två till varav en då med varmvattenberedare. Vi köpte dem på Blocket men de är ändå flera år nyare än dem vi redan hade. Han som sålde hade satt in ett helt nytt system 2006 men nu hade pannan gått sönder och han ville inte byta den utan bytte till värmepump (tror jag det var) så då sålde han resten. Perfekt för oss ju!

Den nya pannan är rätt mycket mindre än den gamla och otroligt mycket renare. 🙂 Hoppas den förblir det och att vi nu kan komma från det mesta av sotet i källaren.

Den gamla pannan hade liten lucka så det var krångligt att stoppa i en del vedträn. Dessutom saknades en baffelplåt då vi flyttade in och vi fick tillverka en ny. Den låg på små utstickande falsar på pannans sidor och ibland råkade man slå till plåyten när man stoppade in ved. Det medförde att den trillade ner i pannan och så fick man svärandes försöka fiska upp den med vedträn och få den på plats igen. Oftast hade man ju hunnit börja elda eller eldat en bra stund när den trillade ner så den var glödhet också.

Vi har än så länge bara kört igång tre av tankarna. Vi har lite för lite volym på tryckkärlen i källaren än så länge men ska skaffa ett större så alla tankarna kan användas. Just det där med tryckkärl är något som jag ser som en STOR fördel med det här pannbytet. Om man inte har tryckkärl måste man ha ett expansionskärl. Det måste placeras högre än alla element för att det ska fungera och eftersom vi inte har någon vind utan öppet upp i nock där uppe har de hittat på en strålande lösning när de satt in den gamla pannan…

Alla som någon gång varit så långt in som vid fönstret vid gaveln har slagit huvudet mer eller mindre hårt i lådan som döljer expansionskärlet.

Jag tycker det är så korkat att bygga på det här viset för rummet blir ju nästan oanvändbart men de har väl inte kunnat lösa det annorlunda när de gjorde det. Nu kan vi iallfall riva ner både lådan och kärlet när vi ska göra rum till Anton eller Maja där uppe. Då kommer det bli som på andra gaveln där vi redan bytt fönstret.

Nytt fönster fast gamla strukturtapeter och en gardinstång som faktiskt sitter kvar sen förra ägarna.

Vi har inte gjort något på ovanvåningen och sedan vi tog bort trappan upp för lite mer än ett år sedan använder vi den inte alls. Eller vi förvarar ju mängder med saker där. Flera lådor med grejor som inte varit lönt att packa upp ännu och en del möbler. Så det fungerar väl mer som vind än som ovanvåning för tillfället. Till hösten ska vi förhoppningsvis kunna få dit den nya trappan men det fungerar ganska bra att bo så här just nu. Iallafall så länge Maja inte kräver så mycket utrymme och kan bo i det pyttelilla rummet och vi kan ha soffan och tv:n i köket. Men jag saknar ett riktigt vardagsrum nåt otroligt mycket.

Published in: on mars 18, 2010 at 19:09  Comments (1)  

Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken!

Nej man ska verkligen vara försiktig med vad man säger. I mitt inlägg för ett tag sedan skrev jag om att våren var på väg. Det är ju väldigt svårt att tro när det ser ut såhär utanför fönstren idag.

Värsta snöovädret. Man kunde knappt se ut.

Fast en halvtimme senare såg det ut så här…

Strålande sol och takdropp.

Vädret har skiftat fram och tillbaka flera gånger idag, det är ganska blött och geggigt överallt och sen fryser det över natten så det blir isbanor. Mats har lyckats tömma hela planen framför huset på snö så vi har faktiskt barmark där även om det ligger höga snövallar runt om och snön som ligger på marken utanför är ca 30 cm tjock. Resultatet av hans slit är iallafall det önskade. Vattnet har slutat rinna in i källaren och golvet där nere har torkat upp. Skönt.

Snön smälter av solens strålar på dagen och sen blir det kallare igen på natten. Visst hade det varit skönt om det regnat bort på nån dag men vilka problem det hade blivit med vattnet då. Nä detta är egentligen mycket bättre. Det hinner torka upp en del iallafall och även om jag så gärna vill ha vår nu och skulle vilja hitta lite vårblommor på väg upp så är jag glad att det smälter i lagom takt. Dagsmeja heter det när snön försvinner av solens strålar. Visst är det ett vackert ord?

Published in: on mars 14, 2010 at 20:54  Kommentera  

Viktskillnad på färg.

Idag gjorde vi ett snabbbesök på Folkes Bygg i Hanaskog. Butiken har bara öppet på fredagar mellan 14-18 så det gäller att passa på när man har möjlighet. Vi hoppades att vi skulle hitta nycklar till vårt ”nya” kläskåp och till skrivbordet som jag fanerade om i somras (skrivbordet kan ni läsa om här). Det går att öppna både skåpet och lådorna på skrivbordet ändå men det är ju enklare med nycklar. Då vi sökte nyckel till kammarlåset på badrumsdörren letade vi i Folkes gömmor och hittade en som passade bland alla dem han hade. Nu tänkte vi att vi kanske kunde ha samma tur. Vi tog med låsen men hittade inte den där ståltrådsringen med alla nycklar osm vi provade med sist. Då vi frågade Folke om det visade det sig att någon hade ”lånat” med sig hela nyckelknippan hem nån gång och ”glömt” att lämna tillbaka den. Så trist och sorgligt att folk gör sånt.

Nåväl…vi får leta vidare nån annanstans. En liter färg fick vi med oss hem iallafall. En liter vit färg från Ottossons. Den är dyrare per liter än Gysinges men den väger också betydligt mer. Jag blev förvånad när jag skulle lyfta burken från hyllan i butiken. Bara för att jämföra vägde jag några av Gysinges burkar nu hemma. Det skiljer nästa ett halvt kilo i vikt på samma mängd färg. Hoppas det innebär att den innehåller massor av mer pigment och därför täcker bättre.

En liter färg…som väger 2,1 kilo.

Jag köpte en liten provburk med PerHansblå linoljefärg från Ottossons sortiment i somras på byggnadsvårdsdagen och sen har den blivit stående. Jag köpte den för att kuna testa att måla med den färgen eftersom den enligt både Folke och tillverkaren själv var mer lättstruken och enklare att jobba med. Den ska inte heller spädas med terpentin. Nu för ett par veckor sedan provade jag faktiskt och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Jag hittade en gammal träbricka som kommer från gamla ladan tror jag och den fick agera testobjekt. Kanske inte den kulör jag skulle valt i första hand men det får duga.

Det är en fin bricka och jag har länge saknat en ordentlig så nu kanske denna kan bli fin och användbar.

Sinkad i hörnen men ganska tråkig i ytan som omålad.

Nu har den fått två lager färg och det ser bra ut. Den ska slipas av lätt och sedan strykas ytterligare en gång. Det som förvånade mig mest var inte att färgen var så lättstruken för det hade jag ju antagit efter att ha hört det från flera håll. Ottossons färg har rekommenderats på forumet ByggaHus flera gånger just av den anledningen. Nej det som överraskade mig mest var att färgen var torr redan efter 6 timmar. Så torr att man kunde flytta brickan utan att det kladdade och utan att det blev avtryck när lilla katten spatserade över och vidare till diskbänken. 🙂 Jag lät ändå färgen vila flera dagar innan jag strök andra gången men den torkade mycket fortare än vad Gysinges färg gör även utan balsamterpentin. Hoppas verkligen att jag tycker färgen är lika bra när det blir dags att stryka hela köket…

Published in: on mars 12, 2010 at 20:29  Comments (5)