Så var det…och så blev det UTVÄNDIGT!

Den 14 juli 2007 satte vi för första gången nyckeln i dörren till Ekenäs gård och nu i onsdags den 21 juli 2010 satte vi i den för sista gången. Nästan exakt 3 år har vi bott där och kämpat med att återställa gården. Det har mestadels varit roligt men många gånger har det känts ganska tröstlöst att hela tiden utgå från något som är så långt från det vi velat uppnå och att ständigt bli besvikna på att inget gammalt att ta fram gömt sig någonstans bakom de nya ytorna. Vi hann ändå med en del på de tre åren vi bodde där även om det ibland kändes som om vi inte kom någonstans. En stor anledning till att renoveringen inte kommit längre, även om vi hunnit en bra bit, beror på att så mycket tid lagts på att städa och slänga och rensa. Alla uthusbyggnader på gården samt hela gårdsplanen bakom maskinhallen har varit belamrade med saker. Att bara tömma och riva gamla ladan var ett projekt som hette duga och då hade vi redan rensat den andra maskinhallen och haft en kontainer på plats som vi fyllt till bredden med bara järnskrot. Vi visste at det skulle bli så när vi flyttade dit men i efterhand var det mycket mer jobb än vad vi fick tillbaka av det. Det var inte så mycket fynd och bra att ha saker som vi hoppades utan det var mest skräp faktiskt. Nu är nästan allt borta och gården är ganska städad, det finns ett par utrymme kvar som de nya ägarna får ta hand om.

Så nu har vi gjort vårt och jag tänkte avsluta den här bloggen med några inlägg med bilder på vad vi uträttat under vår tid på Ekenäs Gård.

Huset som det såg ut fram till 1990 ungefär.

Mars 2007

Juli 2010, så här blev det.

Rakt framifrån innan vi rev kupan.

Rakt framifrån nu. Det enda som inte är utbytt på huset från det vi tog över, och som man kan se, är ytterdörren som bara fått ny färg.

Baksidan fram till 1990 ungefär.

Som det såg ut på baksidan när vi tog över.

21 juli 2010. Utvändigt blev vi klara iallafall.

Baksidan på lite närmre håll… jag har visat så lite av den innan. Det är bara skrostenen som saknas egentligen… en på rätt plats då alltså!

Gamla ladan som vi rev.

Mer öppet på både gott och ont.

Stallet/logen med svarta portar.

Stallet/logen när vi målat om och byggt nya portar.

Det som blev Linas box såg ut så här när vi tog över.

Linas box.

Väggen som vi byggde hästboxar mot.

Hästboxarna. Mats rev ut all den gamla koinredningen och gjöt nytt slätt golv innan han byggde nya boxar.

En del av stallet som det såg ut när vi tog över.

Här har vi inte byggt något bara gjort rent och rivit ut en del trasigt och förstört.

Stengäret syntes inte när vi flyttade in. Det fanns ingen trädgård alls bara hagar till korna och hästarna och nässlor.

En annan vinkel men samma stengäre.

Solgropen som bara använts som hage under många år.

Solgropen när den åter blivit trädgård och de gamla blommorna börjat dyka upp igen. Jag har till och med grävt fram stenpartiet i gropens bakkant som varit grästäckt länge. Solgropen var full av nässlor men nu är det faktiskt ganska trevlig gräsmatta där igen.

Maskinhallen. Det var tur att det fanns portar så man slapp se att det var knökfullt bakom dem.

Bakom portarna gömde sig det här…och en massa annat.

Efter såg det ut så här. En del saker kvar men mest sånt som ska vara där ändå.

Det var nog det mesta av det vi gjort utvändigt. Vi hade massor av laner på hur det skulle blivit om vi stanant kvar och gjort klart helt men vi känner oss ändå väldigt nöjda med vad vi har gjort för huset.

Annonser
Published in: on juli 24, 2010 at 20:11  Comments (8)  

Madame Lemoine

Fär ett litet tag sedan skrev jag om mina envisa men helt misslyckade försök att få skotten från vår vackra vita syren i Strömsnäsbruk att ta sig här hos oss. Allla skott är nu med all säkerhet döda och jag har ryckt upp dem. Jag funderade ju redan då på hur jag skulle göra för att få tag på nya skott eftersom de som köpt vårt hus jämnat buskarna med marken av någon outgrundlig anledning…

Vår gamla granne har i sin trädgård och henne vet jag att jag kan fråga… men så råkade jag hitta en auktion på Tradera på just dubbla vita syrener och jag kunde inte låta bli och i måndags körde vi och hämtade skotten på Ivön. Inte så långt från oss och det kändes säkrare att hämta än att låta dem gå på posten. Dessutom blev det en trevlig utfärd för oss som innefattade McDonalds besök som gjorde Mats nöjd, färjeöverfart till Ivön som gjorde Anton lycklig och fantastiskt vackra omgivningar både på vägen dit och sen på en annan väg hem. Maja kanske inte fick så särskilt mycket ut av resan men hon är ändå nöjd för det mesta… 🙂

Vi har denna gången planterat på 3 olika ställen istället för ett för att några åtminstone ska klara sig. 7 skott fick jag för 140 kronor. Det är inte så stora skott men någon av dem har blomknopp och de var redan välrotade när jag hämtade dem. 2 planterade jag vid utedasset eftersom syren ofta kallades för Dasssyren för man brukade plantera just vid dasset för väldoftens skull. Tyckte att det kunde passa här hos oss också även om vårt utedass slutat lukta för länge sedan.

Här mot stallväggen bredvid utedasset hoppas jag att det snart doftar av syren.

2 skott satte jag nästan på samma ställe som förra gången. Uppe bakom huset vid trekammarbrunnen. Lite samma tema kanske fast det luktar inte illa där heller, däremot är där ganska öppet och det kan behövas lite buskar där. De sista 3 skotten står än så länge i min ”i väntan på bättre ställe-rabatt”. Jag visste inte var jag skulle ställa dem men kan tänka mig att det blir lättare när vi lagt ut matjord och jämnat till samt sått gräs där den gamla ladan stod tidigare.

Nu hoppas jag verkligen att de tar sig. En mycket trolig anledning till att de förra inte klarade sig var väl kanske att jag planterade dem mitt i juli samt att det är i princip bara grusbacke där jag satte dem då. Jag fyllde på med jord men det torkade nog ut och jag vattnade säkert för lite. Nu har jag kollat till dessa varje dag och det har regnat i veckan. Än så länge ser de fina ut.

Jag tror att de är av sorten Madame Lemoine. Det är namnet på en gammal dubbel vit sort som döptes efter kvinnan som skötte pollineringen när sorten togs fram. Det var i england på 1800-talet. Madame Lemoine var hustru till Victor Lemoine som var den första att medvetet försöka förädla fram speciella sorter av syren. Från början hade man bland annat ett 30-tal enkla sorter samt en dubbel vid namn Azurea Plena. Madame Lemoine klättrade på stege för att nå upp att pollinera blommorna. Av hundra blommor första året fick man bara 7 frön. Men 1876 blommade de tre första plantorna. Plantan som döptes efter frun blommade 1877. Den var resultatet av en korsning mellan ”Azurea Plena” och en enkel sort av ”Syringa Vulgaris”, med ganska stora dubbla blåvioletta blommor.

Här kan man läsa mer om syrener och dess ursprung.

Jag misstänker att det var den sorten jag hade i Strömsnäsbruk också och har jag rätt så kommer trädgården i sinom tid lukta fantastiskt och bedövande av syren varma vårkvällar.

Published in: on maj 15, 2010 at 22:16  Comments (7)  

Nu har svalorna landat.

Ja idag såg jag de första ladusvalorna. De är så fina och det är verkligen underbart att de återkommer varje vår och bosätter sig här hos oss.

Mindre underbart är att de envisas med att bygga sina bon inne i stallet och på logen. Logen är numera verkstad och där sitter de på den gamla höhissens vajrar och tjattrar och sjunger. Det i sig är ju trevligt men de bajsar ju ner allt som är under också och det är inte så kul. Vi ska försöka spänna upp något mot bjälkarna iår så att vi kan skydda maskinerna. Då kan svalaorna bo där även om vi har verkstad och maskinerna förblir rena. Jag har ingen lust att skura dem med såpa och rotborste igen.

Published in: on april 29, 2010 at 15:59  Comments (2)  

Trädgården kommer igen…

I år ser jag tydligt att vi har mycket mer vårblommor än både i fjol och året dessförinnan. Det är som i vår förra trädgård, och i de allra flesta övergivna eller misskötta trädgårdar, att när man börjar rensa och ta hand om dem igen så gror det som legat gömt. Vi har mycket Scillor i det som jag kallar solgropen men där kommer även Krokus, Gullvivor och en del andra blommor, Scillorna har mer än fördubblat sig sen förra året och det är roligt att se att det händer saker även om det finns så lite att utgå från. Mest glad är jag över att där faktiskt kommer Vitsippor. Vitsippor är så starkt förknippat med vår och med min barndom för mig. Hos mamma växte det enorma mängder och jag plockade stora buketter på väg hem från skolbussen. Och nu har jag i min egen trädgård. De är så sköra och små och ändå kan de förvandla marken till ett vitt hav på våren. Vitsipporna och Gullvivorna är nya för i år, de har inte synts till i gräsmattan tidigare.

Jag blir så glad av att se dem.

I rabatten mot logen är nu allt som jag planterat på väg upp. Det är också väldigt roligt. Jag fick en del nya blommor av mamma och min svägerska ifjol och sen köpte jag flera sorter via Tradera och alla har tagit sig. Nu har jag ganska många sorter av de gamla traditionella torpväxterna att sätta i mina rabatter så småningom.

Åhh vad jag längtar tills huset är klart på framsidan så jag kan få göra rabatter där. I gräsmattan där jag satte blommor när vi flyttade hit finns nu bara blåsipporna kvar. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av dem, om de ska stå i stenpartiet eller om jag ska ha dem i de lutande rabatterna i solgropen sen… Nu står de så länge mitt i gräsmattan och lyser blått.

Blåsippan ute i gräsmattan står…

I helgen var det så fint väder och vi passade på att gå en tur ut i skogen. Våren är definitivt min favorit årstid och så som det är nu skulle det gärna kunna få vara länge… Det porlar och glänser i bäckarna och allt känns så hoppfullt och lovande på något sätt!

Olles bäck. (Jag kallar den så för den kommer från hans mark och går över vår.)

Anton hittade en STOOR al!

Vår fina Ella var med oss såklart!

Published in: on april 27, 2010 at 22:37  Comments (2)  

Vårbruk.

Ja nu går det långsamt framåt med renoveringen igen. Det är massor av annat som går före för tillfället. Vårbruket är i full gång för alla bönder och vi vill ju inte vara sämre…

Åkrarna på gården är liksom allt annat kraftigt eftersatt i underhållet. Vi har tagit hö varje år men det har inte blivit några imponerande mängder direkt. I höstas plöjde Mats upp två av åkrarna (de som var allra sämst) och sen har de stått under hela vintern. Nu har han harvat och ringvältat. Det krävdes en hel del varv med harven för grässvålen som fanns tidigare var så enormt tjock av alla gräsrötter. Egentligen skulle åkrarna lagts om för många år sedan man det har inte blivit gjort såklart.

Igår hjälptes vi åt allihop att plocka sten. Ett arbete där alla kan jobba efter sin förmåga… 🙂

Stenplockning. De som brukat marken från början har gjort ett bra jobb för det var inte mycket sten att ta bort.

Vi kommer att så gräs igen och vi har funderat en del över hur vi ska göra. Alla maskiner och redskap utom just såmaskin har vi hittat på gården. Visserligen i varierande skick men samtliga har gått att fixa. Igår letade Mats på det enda stället på gården där vi inte tittat så noga på vad som fanns. Längst in i ena delan av gamla maskinhallen som är enda utrymmet som fortfarande är fullt av saker och inte rensat under gamla gipsskivor och annat bråte fanns den!

Här inne bakom allt detta står den…

Så har man inget bättre för sig en lördagseftermiddag så kan man ju alltid ge sig på att få ut den. Fast vi flyttade inte ut allt som fanns framför utan bara det som fanns bredvid. Sen drog vi ut den med traktorn och ett lyftblock med kättingar. Den har nog stått där den stod i en herrans massa år. Men fin var den och välskött och ren förutom dammet (mest därför man misstänker att den stått väldigt länge…).

Det är en McCormick. Röd med guldlinjer (fast ganska rostig)

Nu vet vi inte om den fungerar men det verkar faktiskt så, fast sen är det ju så att den är till för spannmål och vi ska så gräs. Kanske fungerar det inte alls då… Vi vet inte. Men vi ska ta reda på det!

Vi hittade förutom såmaskinen även en handvevad maskin som sorterar potatis i olika storlekar och en potatissättare (som vi faktiskt visste stod där och som vi dessutom har på ett gammalt foto vi hittat), samt en vedkap.

En remdriven vedkap.

Åkrarna är nu ringvältade och redo för sådd… Vi har aldrig hållit på med sånt här innan men det är intressant. Hoppas nu bara vi kan använda såmaskinen. Roligast är ju när vi kan utnyttja de maskiner som redan finns på gården för det ändamål de är tänkta för.

Published in: on april 18, 2010 at 21:30  Comments (3)  

Jaså det är så man ska sköta syrener!!

Syrener har alltid varit lite mer speciella för mig än många andra blommor. Jag vet inte riktigt varför men jag blir lite extra varm inombords när jag tänker på hur jag lekte med min vän Karolin som liten i deras lekstuga och där trädgården var fylld av syrener, eller på de tre lila syrener som stod utanför ett av fönstren till mitt rum hemma hos mamma. De blommade alltid runt min födelsedag också och det gör nog sitt till. Varma försommardagar med syrener, hägg och schersmin i trädgården är fantastiskt. Jag vill gärna ha en egen trädgård nu som doftar och köper gärna växter som har stark doft.

I Strömsnäsbruk fanns en gammal berså som för länge sedan tappat formen och var mer än risig. Men vi klippte ner en del grenar och sen lät vi det komma upp en del nytt underifrån. Dessutom fällde vi en björk med stamdiameter på kanske 15 cm och ett antal ekar som var åtminstone 5-10 cm i diameter. Sen fanns det någon lönn och en tall också insprängt bland syrenerna. Efter att de försvunnit såg det tomt ut men syrenerna tog sig bra. Tanken var att såsmåningom frisera buskaget till en berså igen. Under tiden såg det förskräckligt ut och första våren efter att vi rensat tror jag att den fick max 4-5 blomklasar. Jag hade inte hjärta att jämna allt med marken på en gång för jag ville kunna njuta av blommorna hela tiden och min belöning fick jag redan nästa vår (2006) när den hade fått stå ifred ett tag och växa till sig. Hela buskaget var översållat med stora vackra blomklasar.

En majkväll på verandan. Kan ni tänka er hur mycket doft man kände från alla dessa blommor?

Liksom en hel del andra speciella växter i trädgåden tog jag med mig skott. Här fanns i princip inget mer än en halvdöd gammal schersmin och jag hade så otroligt mycket blommor i förra trädgården. De rotskott jag tog satte jag mitt i sommaren och det var kanske det som tog knäcken på dem… för inte ett enda lever längre. Flera dog redan första sommaren men ett litet har levt ända tills nu. Nu tittade jag på det häromdagen och det ser inte ut att vara något liv alls kvar i den lila pinnen som sticker upp ur marken. Inte har den växt något heller under de 3 år den stått här, men den har fått ett par blad varje år tidigare iallafall.

Hittade den här artikeln på Aftonbladets hemsida om hur man ska sköta syrener för att de ska trivas. Allt som de radar upp där har jag gjort då jag planterade mina rotskott. Jag vet inte vad som gick fel eller varför de inte trivdes. Jag skulle gärna vilja veta dock så jag inte gör samma misstag en gång till.

Från trädgården sett. Detta var 2006 och den hade faktiskt tagit sig fantastiskt bra redan och var översållad av blomklasar.

Det är så sorgligt för den här syrenen var verkligen vacker. Det var en gammal vit med tredubbla blommor och kraftig doft. Jag har aldrig stött på någon syren tidigare som doftat så starkt. Kvällarna på verandan intill blev nästan magiska när den blommade som mest. Blomklasarna var också enorma och det grämer mig mycket att inget av mina skott klarade sig. Ändå gjorde jag allt rätt tror jag…

Stora klasar med tredubbla blommor. Inte så bra skärpa för kameran jag hade då klarade inte bättre.

Som tur är har jag en vän som bor i huset bredvid vårat i Strömsnäsbruk. De har en likadan syrenbuske i sin trädgård och jag ska fråga henne om jag inte kan få några nya rotskott från den busken istället. De som köpte vårt hus har nämligen gjort det jag inte klarade och klippt och sågat ner hela buskaget. Jag vet inte om det kommer tillbaka eller om det också grävt bort buskarnas rötter. Inne bland syrenernas stammar växte massor av olika anda sorters blommor. En svart tulpan bland annat och en stor praktvallmo. De kom fram efterhand som vi rensade och blev bara fler och fler. De trivdes nog ganska bra där inne där de fick stå ifred. Hoppas de har tagit vara på dem åtminstone.

Published in: on april 10, 2010 at 12:45  Comments (3)  

Så vad hände i helgen?

Vi hade ju planerat så bra och bestämt oss för att arbeta hela helgen med huset så att vi verkligen kom nånstans. Lyckades vi?

Ja jag tycker faktiskt att det gick väldigt bra. Mest gjorde vi dock under torsdagen (på själva huset iallafall) Det var fint väder och vi var ute precis hela dan allihop. Det är så skönt nu när Maja är så stor att hon kan vara ute och det räcker att man är i närheten. Man måste inte bära eller underhålla utan hon roar sig själv ensam eller tillsammans med Anton.

Vi hade väl tänkt komma en bit längre på huset men det blir lite knasigt när man tänker: Åhh så skönt med helg så vi är lediga i 4 dagar och kan arbeta hemma! Men inte tänker: Åhh det är helg så då är brädgården stängd och vi kan inte hämta mer brädor! Det var nämligen precis det som hände. Vi hade pratat om att vi behövde köpa mer papp och det fixade vi så vi hade hemma men vi tänkte inte på att brädorna började tryta… Mats panelade iallafall så långt han kunde och det innebär att baksidan och ena kortsidan på badrummet nu är klara. Det enda som fattas är dropplisten där nere men den är uppkapad och väntar bara på att bli målad. Det blev verkligen skillnad och det är så skönt att se ytterligare en bit av huset färdig. Vi har kommit mer än halvvägs nu och det är riktigt trevligt.

Titta så fint det blivit med tre likadana fönster och ny hel panel. Den här biten av huset har inte fått nån omvårdnad på många, många år så det var verkligen på tiden.

Mindre charmerande innan baksidan blev omhändertagen.

Jag blir så väldigt glad när jag ser de här efter-bilderna på huset. Hur vi (tycker jag) lyckas jättebra med att plocka fram ett torp av det 90-tals schabrak vi faktiskt köpte för snart 3 år sedan. Vi är så nöjda med valen vi har gjort än så länge. Färgsättningen och avvattningssystemet till exempel. Eller panelen som är kilsågad, alla de små detaljerna tillsammans ger ett häftigt slutresultat.

Ytterligare en sak som är väldigt skönt är att vi nu kunnat riva ställningen på baksidan. Den har stått där under hela vintern i väntan på att vi skulle bli klara. Fast å andra sidan ser man källaren tydligare nu och den stör ju intrycket en hel del. Vi har från början (läs jag) tänkt sätta i gamla gjutjärnsfönster i väggen istället för det perspektivfönster som sitter där idag. Jag har tänkt att man kan sätta ett under varje fönster som finns ovanför. Mats har varit mindre positiv till att göra hål i muren och så där men han har nu åtminstine sagt att det är inga problem att byta det fönster som redan sitter där. Jag har nu funderat på om man då skulle sätta dit ett likadant som de andra vi byter till. Jag vill gärna ha två så det blir jämnt och vi får in så mycket ljus som möjligt i källaren men vi får väl se hur det blir. Dörren ska bytas till en pardörr för att vi ska kunna få in veden lättare, men det ligger inte direkt överst på att göra listan… 😉

Förutom den irriterande missen med att hämta mer brädor så flöt helgen på bra. Vi hann med en massa annat. Mats har kluvit upp all ved klart och jag hann räfsa hela trädgården (vilket är en bedrift med tanke på hur stor gräsmatta vi har…) Sen hann jag faktiskt longera min Tessi ett par gånger också och det var riktigt kul. En hel del städning blev det också. Bland annat logen fick sig en rejäl omgång eftersom vi på måndagen fick besök av en familj som ville beställa lister till sitt hus av oss. Roligt!

Published in: on april 9, 2010 at 19:12  Comments (3)  

Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken!

Nej man ska verkligen vara försiktig med vad man säger. I mitt inlägg för ett tag sedan skrev jag om att våren var på väg. Det är ju väldigt svårt att tro när det ser ut såhär utanför fönstren idag.

Värsta snöovädret. Man kunde knappt se ut.

Fast en halvtimme senare såg det ut så här…

Strålande sol och takdropp.

Vädret har skiftat fram och tillbaka flera gånger idag, det är ganska blött och geggigt överallt och sen fryser det över natten så det blir isbanor. Mats har lyckats tömma hela planen framför huset på snö så vi har faktiskt barmark där även om det ligger höga snövallar runt om och snön som ligger på marken utanför är ca 30 cm tjock. Resultatet av hans slit är iallafall det önskade. Vattnet har slutat rinna in i källaren och golvet där nere har torkat upp. Skönt.

Snön smälter av solens strålar på dagen och sen blir det kallare igen på natten. Visst hade det varit skönt om det regnat bort på nån dag men vilka problem det hade blivit med vattnet då. Nä detta är egentligen mycket bättre. Det hinner torka upp en del iallafall och även om jag så gärna vill ha vår nu och skulle vilja hitta lite vårblommor på väg upp så är jag glad att det smälter i lagom takt. Dagsmeja heter det när snön försvinner av solens strålar. Visst är det ett vackert ord?

Published in: on mars 14, 2010 at 20:54  Kommentera  

Nu kommer våren!

Det töar!! Svårt att tro i början på veckan men det har slagit om rejält i vädret och töat sen i torsdags kväll. Snön på taket har rasat i stora drivor och det är tung blötsnö överallt. Fåglarna kvittrar som tokiga och det droppar från taket i snabb takt. Det är riktigt skönt för hur fantastisk vintern än varit (eller kanske just därför) så längtar i allafall jag verkligen efter våren nu.

Igår kom vi knappt från gården. Det var så slaskigt på infarten och jag som skulle äta lunch med några vänner i stan fick ta traktorn och ploga innan jag kunde köra. Jag är ganska stolt över mig själv som kunde för jag har faktiskt aldrig kört traktorn med något efter. Bara kört den ”vanligt”. Men det gick bra även om snöskäret långt ifrån tog allt slask. 🙂

Även om jag plogat var det sannerligen ett äventyr att ta sig de 600 meter vi har upp till den större grusvägen. Det slirade och sladdade och spann så det stod härliga till men ut kom jag. Mats skrapade vägen med skopan på kvällen så nu är det nästan barmark på vår infart åtminstone. Ibland är det en nackdel att bo som vi gör men om det bara är en dag nåt år ibland så kan jag definitivt leva med det… 😉

Igårkväll upptäckte vi att det börjat rinna in vatten i källaren (redan) så nu på morgonen har Mats flyttat så mycket snö han bara kan från kullen runt huset. Då rinner det förhoppningsvis inte rakt ner i källaren iallafall utan bort från huset istället. Man visste hur man placerade hus förr och hade det bara varit för huset så hade vi inte behövt fundera. Det står högst upp på en kulle och allt vatten ska därför rinna från huset. Men efter att de grävde ut källaren under hela huset för ca 25 år sedan så tränger ju vattnet in utifrån där. Vi kan se hur det sipprar genom väggarna ungefär 120 cm från golvet. Det ligger nu vatten på några kvadrat och det är inte bara fuktigt utan man kan torka upp vatten från betonggolvet. Inte kul men vi har flyttat undan alla saker som kan ta skada så gott det går och sen hoppas vi på att det hjälper att Mats nu kör bort de stora snömassorna.

Runt altanen (som nu bara består av ett antal betongblock som vi inte grävt upp) sitter det platonmatta utanför. Vi vet inte hur djupt den går eller varför de har satt den där eftersom det inte finns källare under just där men man tänker ju ändå att de borde dränerat runt resten av huset också om de gjort det runt altanen…men det verkar ju inte så. Eller så har de inte satt plattor hela vägen ner eftersom vattnet tränger in en bit upp på väggen. Vi vet att det ligger dräneringsrör nergrävda under huset men dessa slutar precis vid ytterväggen på baksidfan. Man ser mynningarna där för det blev aldrig färdiggrävt vidare ut till diket i hagen där det skulle hamnat. Så allt vatten som kommer från framsidan(och inte tränger genom väggarna) hamnar rakt utanför väggen och rinner således raka vägen in igen genom den väggen…. Vi ska ta tag i det när vi gräver upp diket i hagen. Men såklart skulle det varit gjort redan!

Published in: on februari 27, 2010 at 10:41  Kommentera  

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig…

I december önskade jag i ett något ogenomtänkt ögonblick att vi skulle få snö. Det fick vi faktiskt också för snön kom redan till Lucia och låg sen kvar till nån dag efter julafton. Det var roligt att vi fick lite vitt när tomten kom för det blir väldigt mer jul när det är snö ute tycker jag. Den snön töade bort i mellandagarna och då trodde man knappt det skulle bli mer för den här vintern…men den hann sen komma tillbaka innan nyår och sen dess har vi inte sett barmark överhuvudtaget. Det bara snöar och snöar. Mats kom hem igår och sa att detta var den värsta vintern sen 1929. Det fattades 4 cm för att slå det rekordet. Helt sanslöst. Vi har hur mycket snö som helst (för att vara i Skåne…tvungen att slänga in en liten brasklapp) och inte verkar det som om det ska avta eller töa bort snart heller.

Mysigt men kallt.

Ungefär 60 cm ligger det, fast det har ju kommit betydligt mer förstås. På vissa ställen sjunker man ner till låren när man kliver utanför stigarna som blivit väl upptrampade vid det här laget. Vi har stora snövallar överallt och jag är glad att vi har traktorn så Mats kan ploga gårdsplanen och infarten. Runt huset skottar han med vanlig skyffel men det är åtminstone inte några större mängder. Jag är också glad att jag har en sambo som tycker om att arbeta. Han uppskattar kanske inte just snöskottnignen nu längre men han tycker om att vara ute och hålla på med något och innerst inne är han nog ganska förtjust över att få köra runt med traktorn och plogen och skopan för att skyffla och flytta runt högarna och ha sig… 😉

Slipstenen har fått en mössa.

Än så länge har vi kunnat ta oss ut från gården varje dag och nu är det sportlov för mig och det är skönt att slippa köra till jobbet så tidigt på morgonen. Anton passar på att vara ute och leka i snön så mycket han kan fast jag och Maja håller oss inne. Det är alldeles för mycket snö för att hon ska kunna förflytta sig överhuvudtaget och hon blir bara arg när hon inte kommer någonstans.

Det är inte lätt att vara liten i all denna snön…

Även om det är ganska faschinerande och roligt med en riktig vinter påverkar det oss på en massa trista vis. Vi skulle bytt fönstret på baksidan i köket för flera veckor sedan men det går inte eftersom det ligger så tungt med snö på taket och Mats inte vill jobba under det ifall det rasar ner. Det i sin tur innebär att vi inte kan fortsätta isolera och sätta vindpapp vilket gör att panelen inte kommer upp. Så det står still med just den biten av renoveringen. Det är negativt på mer än ett sätt för förutom det faktum att det inte händer något så står huset med bart timmer och inget vindskydd mitt i vintern. Det gör att det drar en del inne i köket och vi får elda mer. Men men…våren kommer kanske nån gång!

Den trogne Bustern jobbar på för fullt varenda dag och som Anton säger är det tur att den har ringkedjor så han inte kör fast.

Published in: on februari 23, 2010 at 11:38  Comments (4)